Pressmeddelandet som SvFF borde ha skickat ut

Hej Karl-Erik Nilsson och övriga på SvFF. Eftersom ni helt klart inte verkar ha kompetens inom området jämställdhet och inte heller verkar ha för avsikt att någonsin erkänna att ni har gjort fel så har jag skrivit ett pressmeddelande till er. Om ni vill får ni använda det helt gratis i oredigerad form. Varsågoda!

Svenska Fotbollförbundet ber om ursäkt. Bot och bättring.

Igår på Fotbollsgalan tog vi, Svenska Fotbollförbundet tillfället i akt och tackade Anders Svensson för sin långa och trofasta karriär i landslaget. Vi ville genom detta agerande visa honom tacksamhet för att han med sina 145 matcher i blågult blivit en ikon inom svensk fotboll, en tacksamhet vi verkligen anser att han förtjänar. Det som vi dock tyvärr måste erkänna är att vi gjorde fel och att Anders inte är den enda vi står i tacksamhetsskuld till. Vårt agerande var helt enkelt ogenomtänkt och oprofessionellt då vi helt förbisåg Therese Sjögran som med sina 182 matcher i landslaget givetvis skulle ha fått samma uppvaktning som Anders.

Vi har här misslyckats kapitalt och även om det inte var ett aktivt och medvetet val att ge en herrspelare en bil och samtidigt inte göra detsamma för en damspelare så skall sådant helt enkelt inte ske. Inte ens omedvetet. Vi har genom denna fadäs insett att vi är en organisation som inte utvecklats i samma tempo som samtiden, och jämställdhetsfrågor är helt tydligt ett område där vi måste förbättra oss.

Förutom att vi vid ett separat tillfälle kommer försöka minimera den skedda skadan och givetvis uppvakta Therese på samma sätt, kommer vi att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Då vi genom vårt agerande visat på vårt tillkortakommande kommer vi att ta extern hjälp för att arbeta med jämställdhet och genusfrågor. Vi behöver denna hjälp av en person med kunskap och utbildning inom dessa frågor för att vi i detta skede inte vill falla i nybörjarfällor av typen “kvinnor kan”. Vi är dessutom medvetna om att arbetet inte skall bygga på kortsiktiga lösningar utan måste vara ett långsiktigt strukturellt arbete för att verkligen göra skillnad i hela organisationen och på sikt förbättra hela fotbollssverige. Vår vision är att fotbollspelare, klubbar och fans skall behandlas lika oavsett kön eller sexuell läggning och vi ber därför återigen om ursäkt för vårt agerande och skall nu se till att göra allt för att det inte upprepas.

Innan detta meddelande publiceras har vi kontaktat Therese Sjögran för att dels be om ursäkt men också för att förklara att vår miss inte var medveten utan helt enkelt en frukt av vår okunskap.

#hejasverige

Vänligen,
Svenska Fotbollförbundet

Min kommentar om en polis kommentar om polisens Facebookgrupp UMF

Peppe Larsson (@PeppeUMF) och jag inledde för en tid sedan diskussion på Twitter om den omtalade Facebookgruppen UMF där poliser skrivit och kommenterat diverse personer och händelser på ett sätt som inte kan ses annat än förkastligt. Min och Peppes diskussion började genom att Peppe twittrade att medierna inte gav en rättvis bild av UMF och jag frågade helt sonika vilken den rätta bilden var och ifrågasatte varför det har fått fortgå. Peppe utlovade att återkomma i saken och ikväll gjorde han det genom att skicka länken till en artikel han skrivit i Polistidningen.

Jag tycker att texten ger en bra bild av grundtanken med gruppen, varför den startades och ger dessutom några exempel på en del positiva saker den medfört för poliskåren. Men tyvärr ger den inte några svar alls på mina ursprungliga funderingar. Den säger t.ex. ingenting om varför det har fått fortgå att en del poliser har fått uttrycka sig nedsättande och hånfullt om mer eller mindre kända personer och händelser. Inte heller svarar den på vad man kommer göra framöver utan ger mer ett intryck av att man låter det hela blåsa över och köra på som vanligt. I ett fall framstår det till och med som att Peppe (trots att han i meningen innan påstår tvärt om) faktiskt tycker att det är rätt okej att skriva sådana kommentarer:

”Jag tar starkt avstånd från vissa uttalanden från kollegor, men ordspråket ‘som man bäddar får man ligga’ ligger i vissa fall nära till hands.”

Just detta uttalande tolkar jag som att om man kritiserar polisen och säger att de är rasister så får man skylla sig själv om man blir kallad ”tragisk människa”, ”sopa” eller att man egentligen borde sitta på psyket.

En annan del av texten jag funderar över är t.ex. förklaringen till att UMF är en stängd grupp. Enligt Peppe är det ”…för att få kollegor att tänka till och reflektera över hur och vad man skriver.” Vi kan väl ganska omedelbart säga att man missade målet på den punkten.

En sak har man däremot lyckats med. Inga kommentarer eller inlägg skulle raderas utan alla skulle ha rätt att uttrycka sig eftersom tanken är att gruppen skulle ha högt i tak. Och sekelskifteshögt blev det. Påståendet kring detta avslutas sedan med ”Rätt eller fel? Vem avgör?” Jag tycker att det ganska tydligt att det var fel.

Jag vet att av 5000 poliser så är inte alla rötägg. Jag vet också att av dessa 5000 poliser finns säkert en och annan som gärna skulle vilja säga emot. Och av dessa 5000 poliser känner sig säkert massor orättvist behandlade och uthängda som grupp på grund av ett antal individers felsteg. Men det är också så att med polisyrket kommer ett ansvar. Man måste hela tiden vara lite bättre än alla andra, det ligger liksom i polisens natur. Har man befogenheter att gripa personer och bära vapen så måste man förvalta det förtroendet genom att visa att man förtjänar det. Så påståenden om att ”som man bäddar får man ligga” bevisar enligt mig egentligen bara det som ganska många tycker och känner, att polisväsendet har en allt för stor förmåga att både skydda och gärna klappa varandras ryggar. Hur kan man annars förklara att det har fått fortgå? Prat om högt i tak och att alla ska komma till tals är rent nonsens. Nu går jag till extremen, men vad hade hänt om någon hade skrivit rasistiska eller nazisistka kommentarer? Hade det också räknats som högt i tak?

Polisen som grupp har alltid varit utsatt för påhopp och motsättningar. Det är givetvis någonting som i en ultimat värld borde förändras och försvinna men så länge ryggdunkandet och blundandet fortsätter så kommer det inte bli så. Visst, det är enskilda poliser som i grund och botten agerar felaktigt men de som står och tittar på får ta på sig en minst lika stor del av ansvaret för att förtroendet för kåren sjunker. Varför sade ingen ifrån? Varför gick inte de som inte höll med ur gruppen?

Ett annat externt exempel som visar på samma sak är det omtalade ”klistermärken på hjälmen” från derbymatchen mellan DIF-aik. En polis agerade fullkomligt idiotiskt, men det finns ganska starka bildbevis på att han inte var ensam lagens väktare där ute på Södermalm. Någon kollega MÅSTE väl ändå ha sett de där klisterlapparna och någon kollega borde väl därför ha sagt ifrån. INNAN de klev ur bilen och ställde sig redo. Detta exempel har som sagt inget med UMF att göra men det visar på samma sak: att polisen som grupp aldrig eller mycket mycket sällan erkänner eller visar att de faktiskt också kan ha fel, varken extern och helt tydligt inte heller internt.

Snälla polisen: gör om, gör rätt.

Och Peppe, tack för att du faktiskt tog dig tid att försöka förklara. Som du förstår tycker jag inte du lyckades, men slå en pling så bjuder jag på snutkaffe så kan vi snacka vi om det.

Det är dags för Svenska Fotbollförbundet att se över sin verksamhet

Igår var det final i Svenska Cupen, en match som jag sett fram emot så länge och varit så taggad på. Mina bonusbarn och min sambo skulle följa med och det är första stora matchen vi besöker tillsammans allihopa. På det hela taget var det en trevlig tillställning om man bortser från resultatet och eftersom vi hade barnen med oss lämnade vi arenan direkt efter slutsignalen. Döm om min förvåning när jag på väg hem från flera håll får rapporter om stök och bråk efter slutsignalen.

Jag tänker försöka hålla mig från att vara subjektiv och ge mig på Göteborgssupportrarna utan tänker istället rikta min kritik mot det som är det väsentliga i det här fallet, nämligen Svenska Fotbollsförbundet.

Som supporter till ett stockholmslag är man ganska luttrad och det är inte för inte det ofta pratas om tombola när det handlar om bestraffningsärenden i samband med match. Vi har exempel på detta i fallet med inkastandet av fyrverkerier på planen i matchen mellan Syrianska och AIK (2011), vilket resulterade i att AIK fick 150 000 kr i böter och en förlust med 3-0. Vi har exempel från 2009 då Hammarbyfansen tände bengaler på läktaren och fick 80 000 kr i böter och fick spela en match utan publik. Vi har även sista kvalmatchen 2009 mellan Djurgården och Assyriska i minnet, då supportrar efter slutsignal stormade planen och en enskild individ agerade riksidiot och slog till en spelare i Assyriska. Resultat: 200 000 kr i böter och en match utan publik. Det går ju inte heller att strunta i att nämna årets exempel från Djurgårdens första hemmamatch mot Mjällby, då inkastade flaskor och ett numera rikskänt halvätet päron resulterade i omedelbar avbruten match och sedermera en tilldömd 3-0-förlust för Djurgården.

Vad har dessa nämna publikskandaler gemensamt? Jo givetvis att det är supportrar som beter sig illa men sedan är det inte mycket mer. Det är helt enkelt precis vad det sägs vara, ett lotteri utan vare sig rim eller reson. Vi har ett fotbollsförbund som har tappat greppet och som agerar mer med känsla än med fastställda regler.

Om vi tar Djurgårdsmatchen mot Assyriska 2009 som första exempel så fick DIF som arragnerande förening ta hela ansvaret för det som skedde. Att hemmalaget skall stå som garant för grundsäkerheten har väl ingen egentligen någonting emot men när man som i detta fall gör i princip allt man kan, man har möten med supportrar, motståndarlag, säkerhetspersonal och alla andra parter innan match, och man har som önskemål att få sätta upp kravallstaket, någonting som polisen sätter stopp för. Vad mer kan man göra? Det går helt enkelt inte att gardera sig för precis allt och en enskild idiot kan om han eller hon vill förstöra om denne verkligen vill. DIF tog smällen som arrangerande lag och debatten gick efter detta het angående planstormningar och SvFF:s ståndpunkt var då att planstormningar aldrig är accepterat.

Men, vi går vidare till exemplet Syrianska-AIK. Där var det plötsligt omvända roller. Då kastade en AIK-supporter (vad man tror) in ett knallskott som nästan träffade en domare. Vad händer, fick Syrianska som hemmalag ta smällen? Nej, då var det plötsligt AIK som var ansvariga och fick betala stora summor. Helt plötsligt var det alltså det lag vars supportrar som betedde sig illa som var ansvariga. Och ja, jag vet att det var en Djurgårdare som betedde sig illa i det tidigare exemplet men det hela handlade om arrangerande laget.

Tillbaka till gårdagens match. Innan vi går till det som hände i slutet av matchen vill jag benämna det som skedde efter Göteborgs 1-0. De blåvita supportrarna bestämde sig då för att tända bengaler och fira målet. Fint så, men minns från ovan att det fick Hammarby 80 000 kronor i böter för, för bara några år sedan. Efter någon minut singlar sedan en bengal in på planen och landar strax utanför Göteborgs straffområde. Vad händer då? Ingenting. Ingenting alls. Jag vågar med full säkerhet påstå att om det hade skett i en Allsvensk match, hade matchen omedelbart avbrutits, lagen hade lämnat planen och domaren hade sedan ägnat en bra stund åt att ta beslut om matchen skulle återupptas eller inte. Bevis för detta? DIF-Mjällby, omgång 2. Men här fortsätter alltså matchen som om inget hade hänt. Tombola.

Vidare till slutsignalen då IFK Göteborgs supportrar helt obehindrat kunde beträda planen för att som man kanske trodde fira med sitt lag. Även här ser man att SvFF måste rannsaka sig själva och fundera vad de håller på med. Inte minst när man får läsa i kvällspressen att SvFF:S säkerhetsansvarige Anders Sigurdsson påstår att ”Det viktigaste var att förlorande lag skulle stanna kvar på läktarna”. Man hade alltså inga planer alls på att hindra att någon alls tog sig ut på planen för att kunna genomföra en prisutdelningscermoni? Det är alltså okej med planinvasioner från segrande lag? Ja tydligen eftersom Sigurdsson fortsätter med att förklara att det ”var definitivt inte meningen att folk skulle springa över hela planen innan det tog stopp.” Parodin fortsätter när han dessutom frånskriver SvFF allt ansvar genom att säga att de och båda klubbarna var överens om det här. Ursäkta?! NÄR tror han att klubbarna INTE är överens om att de vill förhindra t.ex. planinvasioner eller inkastade saker? Är man inte alltid det?

Parodin fortsätter sedan när DIF-TV och Wille Bäckström mycket förtjänstfull konfronterar Sigurdsson i en TV-intervju efter matchen där denne högst arrogant och överlägset konstaterar att det blev ett ”fiasko när det vart som det vart och inte som planerat” och sedan fortsätter med att säga att man måste fråga ”Göteborgarna” vad som blev fel eftersom det var deras ansvar att ta hand om sin egen klack. Här visar alltså SvFF ÅTERIGEN att de är en bunt kappvändare som faktiskt inte har en aning om vad de sysslar med. Nu är det alltså laget som har ansvar för sina egna supportrar och arrangörerna har INGET ansvar.

Det är med andra ord ganska enkelt att konstatera att när SvFF själva arrangerar matcher så frånskriver de sig allt arrangörsansvar, troligen för att de inser hur svårt det är att som arrangör garantera en 100% säkerhet. Mer ordagrant visar det sig alltså att ”det är ju knappast arrangörens fel att man kliver in och gör en planinvasion”. Det blir med andra ord intressant hur Svenska Fotbollsförbundet, Disciplinnämnden och besvärsnämnden nu agerar. Om det som Sigurdsson säger stämmer, kommer alltså IFK Göteborg straffas för det här tilltaget. Om så inte sker, måste man fråga sig vem som bär ansvaret? Kommer SvFF erkänna sig skyldiga och straffa sig själva och hur gör man i sådana fall det? Nästa landskamp utan publik? Böter till sig själva?

Man kan helt enkelt bara konstatera att det hela är en cirkus och att vi ännu inte vet vem som drar nitlotten i tombola SvFF. Bli inte förvånade om det inte finns någon nitlott alls utan att hela lotteriet går förbi mer eller mindre obemärkt.

P.S. Det finns en hel del att säga om själva säkerhetsinsatsen också, inte minst polisens agerande. Titta bara på SVT:s bilder här (från 1:30 in i klippet). Vilket håll tittar polisen åt när det står folk med brinnande bengaler på planen?

 

Fancy Box Subscription – första leveransen

Förra veckan fick jag ett SMS: ”Avisering från FedEx. Din försändelse förväntas ankomma inom kort bla bla…” Jag funderade och funderade men kunde för mitt liv inte komma på vad jag hade beställt. Forskade lite och paketet var skeppat från nån liten by i Ohio så jag började tro att det var ett hoax. Men så, idag efter sedvanlig strul med leverans på dagtid från FedEx så kom paketet.

Fancy Box

Som synes på bilden var det från The Fancy och när jag såg det gick det upp ett ljus. För någon månad sedan beställde jag en Fancy Box Subscription. Det hela går ut på att man varje månad får en låda skickad till sig från The Fancy, fylld med saker som de väljer. Man vet alltså inte vad man beställer och i mina ögon gör det hela saken bara mer rolig. Kostnaden var när jag beställde $30 + frakt (totalt $47). Nu har kostnaden höjts till $45 + frakt men vi som hann med innan fortsätter att betala ”bara” 30 dollars.

Första tanken var att göra en unboxingvideo men batteriet i videokameran ar helt dött så det blev några risiga mobilbilder på innehållet istället. Rätt okej innehåll tycker jag.

Fancy Box Content 1 Fancy Box Content 2 Fancy Box Content 3

Fancy Box Content 4 Fancy Box Content 5 Fancy Box Content 6

1. Cold Fish Ice Cube Tray från GAMA GO (värde $15)
2. All My Friends Are Dead (värde $10)
3. Touch Screen Gloves från Mujjo (värde $32)
4. All Purpose Congratulation Card (värde $15)
5. USB Drive från infothink (hittar ej på The Fancy)
6. Verse Headphones från Urban Beatz (värde $40)

Det verkar som att de flesta andra utskickade lådor har samma innehåll. Hittade dock en amerikan som istället för USB-minnet fick en nice tröja istället.

DIF Sonora – rullstolar i plast skapar twitterstorm

Som den trogne Djurgårdare man är så har jag i Tweetdeck en sökning på hashtaggen #DIF. Då och då får man med en del skräp, och oftast spanskt sådant. Tidigare har jag aldrig orkat kolla upp varför men igår så ökade mängden spanska tweets så jag kände mig tvungen. Och det var tur för anledningen var en rätt tragikomisk historia.

DIF är förutom förkortningen på sveriges vackraste lag även förkortning för ”Desarrollo Integral de La Familia” vilket är en mexikansk statlig organisation med syfte att hjälpa och utveckla välfärden. Lite som vårt svenska socialkontor med andra ord.

Igår twittrades det alltså friskt med denna hashtag och efter lite google så hittade jag aledningen. I den mexikanska delstaten Sonora ville DIF helt enkelt vara vänliga mot rörelshindrade och bestämde sig därför att donera ett hundratal rullstolar. En fin sak och ädelt gjort om det nu inte varit för att rullstolarna var av modellen hemmabygge.

DIF SOnora Wheelchairs

Det är som kan ses på bilden helt enkelt en trädgårdsstol i plast med hjul på och även om den är utvecklad av MIT med syfte att användas i fattiga områden så togs detta inte speciellt väl emot av de boende i Sonora. I sociala medier kritiseras stolarna som ”ett hån” eller ”ovärdigt” och det tog inte lång tid förrän det började spridas satiriska spoofs som nedan på hela historien.

DIF Sonera donerar
”Nästa donation från DIF Sonora”

Nya rullstolar
”Nya rullstolar”

Hjälmar SOnora

Läs mer: http://bit.ly/difsonora (spanska)

Berlusconi vattene – säljer Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva till PSG

Fan. Fan fan fan. Så sammanfattas enklast mina känslor just nu.

Det var 1986, jag var 11 år och min pappa hämtade några kartonger med saker från när han var liten. Han hade hittat dem hemma hos min farmor och tänkte väl egentligen slänga allting direkt men gjorde en sista koll. Och glad är jag för det. Eller var åtminstone glad tills idag. I en av lådorna låg nämligen en Milan-pin, en klubbnål som han gav till mig och som är starten på allt. Nålen hade han i sin tur fått av sin pappa när han var liten och vid samma tillfälle hade pappas bror fått en Inter-nål. Ibland har man en jäkla tur.

Från början var jag i ärlighetens namn inte speciellt engagerad. Inte så mycket för att jag inte var intresserad, utan mer på grund av att jag som 11-åring i en liten by i Norrlands inland inte hade tillgång till någon som helst information om laget. Tidningarna skrev på sin höjd om italiensk fotboll i resultattabellerna och varken TV eller radio rapporterade någonting alls om ligan. Det var helt enkelt svårt att vara insatt och engagerad och därför var det den där klubbnålen som var det enda rödsvarta i mitt liv just då.

Två år senare, tog dock engagemanget mer fart. Det var EM och Holland dominerade, mycket tack vare tre spelare vid namn Rijkaard, van Basten och Gullit. Holland vann guldet och tack vare dessa tre spelare kändes det som en seger även för mig. Vid den här tidpunkten var det knappt någon i min närhet som visste vad Milan var. Det var Premier Leauge som gällde och mina kompisar höll på lag som Liverpool, Southhampton och någon stackare kom med Gunnerströja. Men åren gick och sakta började man märka ett litet intresse växa, mer och mer, år efter år. En dag dök Hegerfors upp i rutan i Uno Kryss Due och sedan kom Robban Perlskog med Futbal Mundial. Jag började prenumerera på Vi Tippa som var en för den tiden outtömlig informationskälla och jag började känna att jag hade koll på laget. Runt omkring mig, fick andra också mer koll på ligan. Jag märkte att folk visste vad jag pratade om när jag nämnde spelarnamn. Ingen frågade vilket lags tröja jag hade på mig efter jag 1992 hade köpt min första Milantröja på en turistaffär i Padova. Och diskussionerna kring monstervärvningen av Lentini, 13 miljoner brittiska pund. Herregud, hur kunde en spelare vara värd så mycket?!

Sedan dess har det rullat på. I 26 år har jag alltså mer eller mindre stöttat laget. I lika många år har jag nästan oförskämt öppet stöttat dess president och ägare Berlusconi. Silvio, en halvfascistisk troligen maffiasammankopplad mansgris som ingen vettig människa egentligen kan tycka om. Men, det han gjorde när han 1986 (alltså samma år som mig) tog ett kliv in i AC Milan var att rädda klubben från konkurs och därefter skapa ett lag lika mäktigt som romarriket. Rekordet på att vara obesegrad i 58 raka matcher i ligan. Sebastiano Rossis 929 minuter utan insläppt mål. Köpet av Ballon d’Or-vinnaren Jean-Pierre Papin från Marseille som en grej för att hålla honom från konkurrenterna (han satt rätt mycket på bänken). Dessa och fler saker är fakta som inte skulle varit verklighet utan honom. Därför har jag under alla år blundat med ena ögat och älskat honom med det andra. Så mycket att jag när jag registrerade min första mailadress, inte valde anders@hotmail.com utan berlusconi@hotmail.com (japp, anders var ledigt då). Jag byggde Svegs IBK:S hemsida, lade den på en gratisserver och valde användarnamnet…japp, Berlusconi. Hade det varit idag, hade jag snarare valt berlusconivattene@hotmail.com

Idag, just idag, känns den tiden romantisk, långt borta och nästan helt bortkastad. Det rödsvarta hjärtat har blivit nästan enbart svart då den ledning i form av Silvio Berlusconi och Adriano Galliani har slarvat, ljugit och sålt, inte bara en utan två av de bästa spelarna i världen.

Jag har full förståelse för att ekonomin är ansträngd. Berlusconi åkte på miljardböter för något år sedan, den Italienska ekonomin är generellt sett nere i ett svart hål och det är klart att även guldbyxornas fickor har ett begränsat djup. Det är inte det jag är ledsen över, arg och besviken på. Det jag känner mest är ett svek.

Att sälja Ibrahimovic, en fantastisk spelare som skottat in mål är dumt (även om jag med tanke på lön och ålder kan förstå det). Att sälja Thiago Silva, en av världens absolut bästa försvarare och med en lång karriär framför sig är riktigt jävla dumt. Att sälja båda är helt jävla uselt. Att dessutom sälja de båda för en peng som är så pinsamt låg som 65 miljoner Euro är så dumt att jag inte ens kan försöka förstå. Och som extra krydda, säljs de till Leonardo, en före detta spelare som misslyckades med sitt uppdrag i Milan och sedan pissade på oss genom att gå raka spåret till Inter Merda.

Men, om man nu antar att det finns en ekonomisk anledning bakom affären så har man ändå ljugit och svikit oss supportrar. Tidigare i år, när Thiago Silva var på väg ”räddades” han kvar i klubben av Silvio, varpå flera i hans närhet uttalar att ”det är årets bästa värvning”. De flesta av fansen trodde honom dock inte utan förstod att det var ett försök att skyla över ett misslyckat försök till en försäljning. Men, vi blev ändå glada och sedan ännu gladare när det meddelades att man förlängt kontraktet med honom och höjt lönen. Thiago stannar! Wohoo!

Men, så kom då den här smällen. En riktig jävla smäll. En stjärnsmäll som ser ännu värre ut i ljuset av Pato/Tevez-affären. I januari hade vi chansen att sälja en av ligans mest skadebenägna spelare Il Paperino till just PSG för 310 miljoner. Allt för att finansiera ett köp av Tevez från Manchester City. Affären var klar, innan vår vän Silvo klev in igen, och ”räddade kvar honom”. Där vet vi alla att det var dottern Barbara som spelade huvudrollen och de konspiratoriskt lagda funderar nog en hel del på om om hon inte ligger bakom dagens skandalaffär också?

Nej du Silvio. Jag har försvarat dig i alla lägen, men nu är det nog. Jag säger tack för den här tiden, gör en darttavla med ditt ansikte och säger vattene! Sälj klubben om du behöver pengar till bunga-bunga och din politiska karriär.

Följetongen fortsätter – hur mycket är en kund värd?

Idag knallade jag med anledning av gårdagens krångel ner på stan för att teckna nytt abonnemang hos Tele 2. Jag knallade in i butiken och förklarade hela min historia med deras konkurrent 3, och sade att jag var beredd att byta. Inga problem var svaret och säljaren var vänlig nog att påminna om att jag troligen får betala både 3 och eventuellt nytt abonnemang hos Tele 2 under själva uppsägningstiden hos 3. Nåväl, var min första tanke, det kan det vara värt men när jag sedan för säkerhets skull ställde kontrollfrågan om extra kostnader, framkom det att Tele 2 ville ha 99 kronor i startavgift. En avgift som tydligen inte gick att frångå, då säljaren sade att ”den hade du fått även om du hade startat ett helt nytt abonnemang, utan att portera numret.” Det var droppen som fick mig att gå därifrån. Av ren princip. Om Tele 2 inte är redo att slopa en avgift på 99 kronor för att få en kund att gå från en långvarig relation med en konkurrent så är det hål i huvudet. Hade jag varit säljaren, hade jag erbjudit mig att inte bara nolla den avgiften utan även att lösa bindningstiden med 3. Det hade kostat ca 1300 kronor för dem, att få mig som kund och en extremt nöjd kund redan från början. Men, jag vill verkligen klargöra att jag inte hade som krav att Tele 2 skulle betala min avgift till 3 under uppsägninstiden, det var de 99 kronorna som var den principiella droppen.

Nu ikväll, ringde jag Tre för att ändra abonnemangsform. Då jag fortfarande planerar att byta leverantör inom kort så tycker jag det är meningslöst att betala så mycket jag gör och vill därför minimera förlusten. Men, via Mitt 3 kunde jag inte ändra trots att det tydligt står att jag inte har någon bindningstid.

Ringer supporten igen och får veta att jag tydligen har fel information. Mitt abonnemang, detsamma abonnemang som jag avbokade igår, har tydligen aktiverats och det är därför jag inte kan byta. Detta trots att informationen på Mitt 3 säger annorlunda. Vad ska man lita på när man inte kan lita på varken uppgifter som ges via webbtjänsten eller via supporten (som tidigare sagt att abonnemanget ej kommer att aktiveras)?

Jag får därför vänta till i morgon, ringa supporten igen och prata med abonnemangsavdelningen som går hem klockan 18 och försöka lösa problemet.

3 behandlar mig uruselt och nu byter jag leverantör – helt säkert denna gång

Kanske någon minns min senaste dust med 3 (Tre) gällande deras förmåga att knyta upp mig på ett nytt abonnemang trots att jag i princip inte ens hade diskuterat saken med dem. Det löste sig ju ganska bra då och jag var återigen en nöjd kund. Men nu är det fan nog.

Den 7 mars förbeställde jag HTC One X med ett Fast pris-abonnemang och 24 månaders bindningstid. 3 körde kampanj och jag hakade på. Men när telefonen började dyka upp i affärer på stan och jag fortfarande inte hört ett ljud så började jag ana oråd och tittade om jag var ensam. På 3:s Facebooksida och via deras Twitterkonto märkte jag att så inte var fallet. Fler var irriterade över det faktumet att de inte verkar ha planerat för en telefonrelease ett par dagar innan påsk, och inte satt tillräckligt stort fokus på att få ut telefonerna till  ivrigt väntande kunder.

Jag ringde därför till kundsupport och fick där meddelande om att den hade skickats och absolut senast skulle vara i min hand efter påskhelgen, dvs idag tisdag 10 april. När ingen telefon dykt upp kl 17 idag så ringde jag återigen supporten. Efter 13 minuter i telefonkö  förklarade jag att det hade ju varit enklare för mig att gå och köpa telefonen på stan, då hade jag haft den förra veckan. Killen i luren tittade efter lite i sina system och sade att telefonen ligger på uthämtningsstället. Med ett kolli-id skulle jag kunna hämta ut den. Eftersom jag inte fått något brev med uthämtningsinformation bad jag honom skicka kolli-id vilket kom efter en minut.När jag på Postens hemsida knappar in numret för att se om telefonen ligger på videobutiken eller på Ica blir jag lite chockad när jag ser att de har skickat telefonen till Dagslivs på Fridhemsplan! Efter att första vreden lagt sig förstår jag varför, antagligen därför att jag bodde i närheten för ca 5 år sedan och att min adress ligger kvar i deras system någonstans. Till saken hör dock att jag vid minst 4 tillfällen varit in i en fysisk butik på stan och bett dem ändra min adress, eftersom jag märkte att räkningar och annan information hamnade fel.

Jag har nu efter nya telefonköer pratat med kundsupport igen och jag sade som det var, att jag vill avbryta min beställning, avboka min abonnemangsbeställning och låta allt bero. Enligt killen jag pratade med ska det räcka med att låta telefonen ligga i 14 dagar så skickas den tillbaka och beställningen annulleras. Det lät ju för otroligt för att vara sant men  jag förklarade verkligen att jag inte vill höra sedan att jag sitter med ett abonnemang med 24 månaders bindningstid eller får betala någon straffavgift eller liknande. Jag fick dock garantier på att så inte var fallet, utan att alls skulle skickas tillbaka efter 14 dagar och att jag då har kvar min nuvarande abonnemangsfort (utan bindningtid) och är fri att göra vad jag vill efter detta.

Det jag kan säga är att 3 genom sitt otroligt klantiga agerande har tappat en kund som de haft en nära relation med i över 6 år.  Det första jag kommer att göra är att kolla vad andra leverantörer har att erbjuda. Man får ju faktiskt inte hur många chanser som helst.

 

Varför jag inte delar filmen om #kony2012

Flödet fylls av delningar idag. På både Facebook och Twitter ser jag vänner, okända och ovänner dela en film som heter Kony 2012 och som gjorts av en organisation som kallar sig Invisible Children. Men vad betyder det egentligen? Hos Fredrik Wass kan man läsa om att historien har flera sidor och liksom han vill jag inte bestämma vad som är rätt eller vad som är fel, men jag har svårt att helt okritiskt dela filmen och därmed känna mig nöjd över att ha dragit mitt strå till stacken. Varför resonerar jag då som jag gör? Jo av flera anledningar:

1. Vi har flera gånger sett saker som upprört stora massor och som spridit sig som en löpeld i sociala medier men som sedan visat sig mer eller mindre felaktiga. Jag tänker t.ex. på händelser som stormen kring Länsförsäkringar och deras så kallade homofobi eller filmen där väktare brottar ned en 12-åring vid Slussen. Även om både försäkringsbolag och väktare/vaktbolag agerade rejält klantigt i dessa båda fall så visade ju det som spred sig och upprörde inte hela sanningen.

2. Efter att ha läst Fredriks ovan nämnda blogginlägg inklusive länkmaterial (jag surfade med andra ord på internet så där härligt hypertextlänkat för första gången på länge) så är jag rädd att man genom att sprida filmen och därmed indirekt stötta filmens upphovsmän så riskerar man att stötta fel sak. Även här är jag källkritisk och tar inte orden för 100% sanna men bara ovissheten får mig att tveka. Ta bara dessa citat från visiblechildren.tumblr.com:

”The issue with taking out a man who uses a child army is that his bodyguards are children. Any effort to capture or kill him will almost certainly result in many children’s deaths[...]”

”Military intervention may or may not be the right idea, but people supporting KONY 2012 probably don’t realize they’re supporting the Ugandan military who are themselves raping and looting away”

Det finns fler kritiska texter som är värda att läsa innan man bara kastar sig ut i delandets fantastiska värld. Man kan till exempel ganska enkelt se att så jäkla stor del av Invisible Childrens insamlade pengar inte går till hjälp. På sida 6 i deras ”Financial Statement” visar det sig nämligen att ”endast” 32% av den totala summan som organisationen spenderade gick år 2010 gick till direkt hjälp.

3. Den tredje, och för mig viktigaste anledningen till att jag inte delar direkt utan att tänka genom, är att jag är trött på passiv aktivism, dvs en av sociala mediers stora baksida. Allt för många delar filmer, kopierar färdigproucerade statusuppdateringar eller går med i Facebookgrupper för att sedan känna att de dragit sitt strå till stacken för att hjälpa [sätt in valfri organisation eller utsatt grupp här]. Helt ärligt, vad gör det för skillnad? För just denna kampanj, mot Joseph Kony är det ju dessutom precis det som är hela kapanjens grundtanke. Att göra Kony mer känd så att man inte längre kan ignorera honom är deras grundtes och den håller i mina ögon inte ens i teorin. Hur länge har man inte känt till Saddam Hussein, galningen i Libyen eller varför inte min favoritdiktator Kim Jong Il? Rätt länge i alla fall och inte var det kännedomen kring dem som fick dem på fall.

Som av en slump såg jag ikväll en film som heter Machine Gun Preacher och det kunde inte ha varit en bättre dag för det. Filmen bygger på den sanna historien om Sam Childers som går från att vara problembarn och problemvuxen till att finna Jesus, bygga en kyrka för utsatta och slutligen starta ett barnhem i just Sudan för att hjälpa barn mot LRA och Joseph Kony. Eller varför inte nämna något lite närmare oss, nämligen Soppkök Stockholm, ett obundet och ideellt projekt där några helt vanliga människor fått nog och bjuckar hemlösa på soppa lite då och då. Eller som tredje och sista exempel tar jag det som ligger mig personligen närmast om hjärtat: barnhemmet i Ghana. Två driftiga tjejer från min hemort Sveg börjar från grunden och bygger barnhem i Ghana där de långsiktigt hjälper en hel by.

Där har vi tre riktiga exempel och tre saker som jag hellre stöttar än att dela en tveksam film. Så om ni som har delat eller tänker dela eller inte tänker dela Kony-filmen vill göra något på riktigt. Köp en tröja av Sam Childers, hjälp @foujan och gänget bakom Soppkök Stockholm genom att baka bröd eller stötta Elina och Mickan genom att ge ett bidrag. Sådana saker gör skillnad!

Nu ska jag se filmen om #kony2012 av Invisible Children och se om den är värd att dela.