De nya långsamma onlinemedierna

Sitter på bussen efter ytterligare en dag med kommunikation som minsta gemensamma nämnare. Den sammanfattande reflektionen av dagsverket blir att jag återigen slagits av hur långsamt nya, digitala, interaktiva, sociala eller vad man nu ska kalla dem, medier går framåt. Det som för drygt 10 år sedan marknadsfördes som något revolutionerande och fantastiskt snabbrörligt står i mångt och mycket fortfarande och trampar runt. Visst, tekniken har gått otroligt mycket framåt (och tur är väl det, annars hade vi fortfarande, hemska tanke, haft grå bakgrund och blå länkar) och vi har fått se otroligt många spännande och lysande tjänster födas och dö, men själva tankegångarna, affärsmodellerna, värderingarna och synen på vad, när och hur saker fungerar står i ärligheten namn på nästan samma plats.

Som ett uppenbart exempel kan nämnas bannerklicket, detta mått som ansågs ge lysande möjlighet att i detalj utvärdera interaktion och därmed effekten av en kampanj online. Där står vi fortfarande och tittar på siffror som inte bara är ganska pinsamt låga utan även rätt intetsägande som kampanjutvärderingsmått. Varför, jag frågar varför, är det så? Istället för att förbättra och förändra började det istället pratas om bannerdöden. Men, kära vänner, om bannern var så dålig att den höll på att dö så undrar jag varför företag som McDonald’s, ABB, eller Barilla lagt pengar på en enda banner. Inget av dessa företag har någonsin (i alla fall i vad jag vet) ens försökt sälja något online via ett bannerklick.

Ett annat exempel på stagnation är kunskapen kring investeringarna. Där det sedan Ura-Kaipas tid funnits ganska bra information kring bruttoinvesteringarna för övriga mediediscipliner, får vi när det gäller online antingen gissa eller förlita oss på ett helt galet dåligt system baserat på schabloner. För egen del slutar det oftast med ett skamset ”det är på gång” när kunden frågar.

Det tredje och sista exemplet är räckvidd. Dr Nordlöv har länge försökt etablera tekniska trafikmått som någon form av räckvidd, vilket bara i sig är ganska skrämmande. Samtidigt vill jag inte låta allt för stor skugga falla på honom, KIA eller andra parter då vi faktiskt inte har haft speciellt mycket annat att använda. Nu börjar dock en topplista som sett likadan ut sedan början på decenniet kännas riktigt trött på allvar.

Jag brukar försöka att undvika att belysa problem utan att ha förslag på lösningar men faktum är att jag inte har något ultimat förslag på lösning, delvis för att problemdetaljerna är så många och så olika. Det jag dock vet är att branschen måste samarbeta mer, oftare och bättre. Medieägare, byråer av alla slag, annonsörer och leverantörer. Inte minst måste branschorganisationerna vara delaktiga och driva på från sitt håll. Min erfarenhet är att det tyvärr alltför ofta slutar med politik, antingen på organisations- eller företagsnivå men inte heller sällan på ett personligt plan.

Problem att lösa kommer det alltid att finnas och jag räknar inte med att en så ny mediedisciplin som det här ändå är, ska vara mer eller mindre ”färdig” redan nu. Jag tror inte ens att vi någonsin kommer bli klara men vi kan väl i alla fall försöka komma lite framåt? Om vi fortfarande förlitar oss på unika webbläsare om några år så borde vi skämmas. Jag är redo att ställa upp, antingen som privatperson eller yrkesman, där det behövs. Är jag ensam eller vill du vara med?

Test av WP-appen till Android och en kort reflektion över Flattr

Sådär, app nedladdad, installerad och klar. Egentligen utan problem. Det bör betyda att jag kan komma igång med skrivandet igen på allvar.

Fick idag även login till Flattr och efter lite snabb hjälp av Christoffer på Flattr så verkar det också funka. Jag inser dock direkt att det ställer lite högre krav på mig som skribent. Utan kvalitet, inga Flattr och då försvinner ju hela syftet.

Uppdaterat: passade på att köra in Facebooks Like-knapp också. Nu är det 360 grader socialt här.