America, fuck yeah! 

​USA, ni är the shitties of the shittiest. Jag säger så, lite sådär Zara Larssonskt att ni borde faktiskt ha gjort det här bättre. 300 miljoner kockar kokade en soppa som blev för tjock och för svulstig och som dessutom smakar riktigt pissigt. Ingen nämnd, ingen glömd.

Så här dagen efter ett amerikanskt val brukar snacket kring den alldeles för dyra kaffemaskinen handla om huruvida rätt eller fel låt vann…men i presidentvalstermer då. Oavsett utgång så är det är för långt borta från vår radhusbiffsvardag för att hetsa upp sig speciellt mycket över. “Ja nog för att Bush är en war monger men hoppsan, det börjar snöa. För jävligt väder ändå asså.” Boom, så dog tusen oskyldiga i Pakirakistan men oj, där kom ett mail från HQ i UK. “Hur fan kan de ställa sådana idiotiska frågor? Jag blir galen!”

Idag kommer snacket handla snacket om något helt annat. Om hur shitty det blev.

Jag kan villigt erkänna att jag aldrig varit någon större beundrare av landet i väst. Jag har till exempel aldrig riktigt förstått det fantastiska med att ett land har religionsfrihet men ändå inte kan sluta att hata en stor del av befolkningen för att de råkar ha snubblat in på Allah istället för Jahve. Det här samtidigt som man är precis hur accepterad som helst så länge man heter Tom Cruise eller John Travolta. Jag har heller aldrig riktigt accepterat att man trots slaveriets avskaffande för 150 år sedan fortsätter att ha lagstadgade minimilöner som gör att man tvingas ta minst två jobb. Är inte liksom hela syftet med minimilön borta då? And don’t get me started on the guns…

Men, det finns ändå någon slags fascination för landets politik som inte ens jag kan undgå att ryckas med av.

Det började på åttiotalet när jag som liten parvel med blonderade slingor och snötvättade jeans fascinerades av att den dåvarande presidenten Ronald McDonald…f’låt, Reagan, i ett tidigare liv hade varit skådespelare. Jag tänkte att det var ju å ena sidan rätt coolt men å andra sidan jättekonstigt. Skulle man inte åtminstone vara politiker för att få bli president i USA?

Det fortsatte när en tyngdlyftande nazistson från Österrike blev guvernör i Kalifornien. Helt vrickat! Men vänta nu, han var ju faktiskt Conan barbaren och Terminator (1, 2, 3 och 4). Jag börjar se ett mönster. Det lönar sig att ta teaterlektioner.

Nu i mer vuxen ålder har jag börjat fatta och därför börjat tycka. Jag tycker att det är rätt ballt att man inte behöver heta Kennedy för att bli president. Jag gillar den tanken och när jag trodde och hoppades att Hillary Clinton skulle vinna nattens val var det klart: till och med tjejer kan äntligen bli exakt vad de vill när de blir stora.

Det slutade alltså här. Med en krigshetsande, kvinnoförnedrande, rasistisk clown. En dåre som inte ens gått scenskolan. Nu är det dags att casha in för det finns risk att det går totalt åt helvete…men oj, där kom ett nyhetsbrev från Ellos. Med rea! Wow! Vi hörs!