aik = SvFF (igen och igen och igen)

Det var jättelänge sedan jag skrev ett blogginlägg. Tyckte det var dags igen och använder samma tema som då. För övrigt samma tema som inför säsongen 2014…och inför 2015…och inför 2016. Missade tyvärr att blogga inför 2017 men nu är det dags för nu kom lottninge nav Allsvenskan 2018:

aik har alltså de senaste 20 21 22 23 åren haft 4 allsvenska premiärer borta, varav en på hemmaplan. Det sätter sannolikhetsläran ur spel rätt rejält.

aik svff allsvenskan 2018

Pressmeddelandet som SvFF borde ha skickat ut

Hej Karl-Erik Nilsson och övriga på SvFF. Eftersom ni helt klart inte verkar ha kompetens inom området jämställdhet och inte heller verkar ha för avsikt att någonsin erkänna att ni har gjort fel så har jag skrivit ett pressmeddelande till er. Om ni vill får ni använda det helt gratis i oredigerad form. Varsågoda!

Svenska Fotbollförbundet ber om ursäkt. Bot och bättring.

Igår på Fotbollsgalan tog vi, Svenska Fotbollförbundet tillfället i akt och tackade Anders Svensson för sin långa och trofasta karriär i landslaget. Vi ville genom detta agerande visa honom tacksamhet för att han med sina 145 matcher i blågult blivit en ikon inom svensk fotboll, en tacksamhet vi verkligen anser att han förtjänar. Det som vi dock tyvärr måste erkänna är att vi gjorde fel och att Anders inte är den enda vi står i tacksamhetsskuld till. Vårt agerande var helt enkelt ogenomtänkt och oprofessionellt då vi helt förbisåg Therese Sjögran som med sina 182 matcher i landslaget givetvis skulle ha fått samma uppvaktning som Anders.

Vi har här misslyckats kapitalt och även om det inte var ett aktivt och medvetet val att ge en herrspelare en bil och samtidigt inte göra detsamma för en damspelare så skall sådant helt enkelt inte ske. Inte ens omedvetet. Vi har genom denna fadäs insett att vi är en organisation som inte utvecklats i samma tempo som samtiden, och jämställdhetsfrågor är helt tydligt ett område där vi måste förbättra oss.

Förutom att vi vid ett separat tillfälle kommer försöka minimera den skedda skadan och givetvis uppvakta Therese på samma sätt, kommer vi att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Då vi genom vårt agerande visat på vårt tillkortakommande kommer vi att ta extern hjälp för att arbeta med jämställdhet och genusfrågor. Vi behöver denna hjälp av en person med kunskap och utbildning inom dessa frågor för att vi i detta skede inte vill falla i nybörjarfällor av typen “kvinnor kan”. Vi är dessutom medvetna om att arbetet inte skall bygga på kortsiktiga lösningar utan måste vara ett långsiktigt strukturellt arbete för att verkligen göra skillnad i hela organisationen och på sikt förbättra hela fotbollssverige. Vår vision är att fotbollspelare, klubbar och fans skall behandlas lika oavsett kön eller sexuell läggning och vi ber därför återigen om ursäkt för vårt agerande och skall nu se till att göra allt för att det inte upprepas.

Innan detta meddelande publiceras har vi kontaktat Therese Sjögran för att dels be om ursäkt men också för att förklara att vår miss inte var medveten utan helt enkelt en frukt av vår okunskap.

#hejasverige

Vänligen,
Svenska Fotbollförbundet

Det är dags för Svenska Fotbollförbundet att se över sin verksamhet

Igår var det final i Svenska Cupen, en match som jag sett fram emot så länge och varit så taggad på. Mina bonusbarn och min sambo skulle följa med och det är första stora matchen vi besöker tillsammans allihopa. På det hela taget var det en trevlig tillställning om man bortser från resultatet och eftersom vi hade barnen med oss lämnade vi arenan direkt efter slutsignalen. Döm om min förvåning när jag på väg hem från flera håll får rapporter om stök och bråk efter slutsignalen.

Jag tänker försöka hålla mig från att vara subjektiv och ge mig på Göteborgssupportrarna utan tänker istället rikta min kritik mot det som är det väsentliga i det här fallet, nämligen Svenska Fotbollsförbundet.

Som supporter till ett stockholmslag är man ganska luttrad och det är inte för inte det ofta pratas om tombola när det handlar om bestraffningsärenden i samband med match. Vi har exempel på detta i fallet med inkastandet av fyrverkerier på planen i matchen mellan Syrianska och AIK (2011), vilket resulterade i att AIK fick 150 000 kr i böter och en förlust med 3-0. Vi har exempel från 2009 då Hammarbyfansen tände bengaler på läktaren och fick 80 000 kr i böter och fick spela en match utan publik. Vi har även sista kvalmatchen 2009 mellan Djurgården och Assyriska i minnet, då supportrar efter slutsignal stormade planen och en enskild individ agerade riksidiot och slog till en spelare i Assyriska. Resultat: 200 000 kr i böter och en match utan publik. Det går ju inte heller att strunta i att nämna årets exempel från Djurgårdens första hemmamatch mot Mjällby, då inkastade flaskor och ett numera rikskänt halvätet päron resulterade i omedelbar avbruten match och sedermera en tilldömd 3-0-förlust för Djurgården.

Vad har dessa nämna publikskandaler gemensamt? Jo givetvis att det är supportrar som beter sig illa men sedan är det inte mycket mer. Det är helt enkelt precis vad det sägs vara, ett lotteri utan vare sig rim eller reson. Vi har ett fotbollsförbund som har tappat greppet och som agerar mer med känsla än med fastställda regler.

Om vi tar Djurgårdsmatchen mot Assyriska 2009 som första exempel så fick DIF som arragnerande förening ta hela ansvaret för det som skedde. Att hemmalaget skall stå som garant för grundsäkerheten har väl ingen egentligen någonting emot men när man som i detta fall gör i princip allt man kan, man har möten med supportrar, motståndarlag, säkerhetspersonal och alla andra parter innan match, och man har som önskemål att få sätta upp kravallstaket, någonting som polisen sätter stopp för. Vad mer kan man göra? Det går helt enkelt inte att gardera sig för precis allt och en enskild idiot kan om han eller hon vill förstöra om denne verkligen vill. DIF tog smällen som arrangerande lag och debatten gick efter detta het angående planstormningar och SvFF:s ståndpunkt var då att planstormningar aldrig är accepterat.

Men, vi går vidare till exemplet Syrianska-AIK. Där var det plötsligt omvända roller. Då kastade en AIK-supporter (vad man tror) in ett knallskott som nästan träffade en domare. Vad händer, fick Syrianska som hemmalag ta smällen? Nej, då var det plötsligt AIK som var ansvariga och fick betala stora summor. Helt plötsligt var det alltså det lag vars supportrar som betedde sig illa som var ansvariga. Och ja, jag vet att det var en Djurgårdare som betedde sig illa i det tidigare exemplet men det hela handlade om arrangerande laget.

Tillbaka till gårdagens match. Innan vi går till det som hände i slutet av matchen vill jag benämna det som skedde efter Göteborgs 1-0. De blåvita supportrarna bestämde sig då för att tända bengaler och fira målet. Fint så, men minns från ovan att det fick Hammarby 80 000 kronor i böter för, för bara några år sedan. Efter någon minut singlar sedan en bengal in på planen och landar strax utanför Göteborgs straffområde. Vad händer då? Ingenting. Ingenting alls. Jag vågar med full säkerhet påstå att om det hade skett i en Allsvensk match, hade matchen omedelbart avbrutits, lagen hade lämnat planen och domaren hade sedan ägnat en bra stund åt att ta beslut om matchen skulle återupptas eller inte. Bevis för detta? DIF-Mjällby, omgång 2. Men här fortsätter alltså matchen som om inget hade hänt. Tombola.

Vidare till slutsignalen då IFK Göteborgs supportrar helt obehindrat kunde beträda planen för att som man kanske trodde fira med sitt lag. Även här ser man att SvFF måste rannsaka sig själva och fundera vad de håller på med. Inte minst när man får läsa i kvällspressen att SvFF:S säkerhetsansvarige Anders Sigurdsson påstår att ”Det viktigaste var att förlorande lag skulle stanna kvar på läktarna”. Man hade alltså inga planer alls på att hindra att någon alls tog sig ut på planen för att kunna genomföra en prisutdelningscermoni? Det är alltså okej med planinvasioner från segrande lag? Ja tydligen eftersom Sigurdsson fortsätter med att förklara att det ”var definitivt inte meningen att folk skulle springa över hela planen innan det tog stopp.” Parodin fortsätter när han dessutom frånskriver SvFF allt ansvar genom att säga att de och båda klubbarna var överens om det här. Ursäkta?! NÄR tror han att klubbarna INTE är överens om att de vill förhindra t.ex. planinvasioner eller inkastade saker? Är man inte alltid det?

Parodin fortsätter sedan när DIF-TV och Wille Bäckström mycket förtjänstfull konfronterar Sigurdsson i en TV-intervju efter matchen där denne högst arrogant och överlägset konstaterar att det blev ett ”fiasko när det vart som det vart och inte som planerat” och sedan fortsätter med att säga att man måste fråga ”Göteborgarna” vad som blev fel eftersom det var deras ansvar att ta hand om sin egen klack. Här visar alltså SvFF ÅTERIGEN att de är en bunt kappvändare som faktiskt inte har en aning om vad de sysslar med. Nu är det alltså laget som har ansvar för sina egna supportrar och arrangörerna har INGET ansvar.

Det är med andra ord ganska enkelt att konstatera att när SvFF själva arrangerar matcher så frånskriver de sig allt arrangörsansvar, troligen för att de inser hur svårt det är att som arrangör garantera en 100% säkerhet. Mer ordagrant visar det sig alltså att ”det är ju knappast arrangörens fel att man kliver in och gör en planinvasion”. Det blir med andra ord intressant hur Svenska Fotbollsförbundet, Disciplinnämnden och besvärsnämnden nu agerar. Om det som Sigurdsson säger stämmer, kommer alltså IFK Göteborg straffas för det här tilltaget. Om så inte sker, måste man fråga sig vem som bär ansvaret? Kommer SvFF erkänna sig skyldiga och straffa sig själva och hur gör man i sådana fall det? Nästa landskamp utan publik? Böter till sig själva?

Man kan helt enkelt bara konstatera att det hela är en cirkus och att vi ännu inte vet vem som drar nitlotten i tombola SvFF. Bli inte förvånade om det inte finns någon nitlott alls utan att hela lotteriet går förbi mer eller mindre obemärkt.

P.S. Det finns en hel del att säga om själva säkerhetsinsatsen också, inte minst polisens agerande. Titta bara på SVT:s bilder här (från 1:30 in i klippet). Vilket håll tittar polisen åt när det står folk med brinnande bengaler på planen?

 

Berlusconi vattene – säljer Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva till PSG

Fan. Fan fan fan. Så sammanfattas enklast mina känslor just nu.

Det var 1986, jag var 11 år och min pappa hämtade några kartonger med saker från när han var liten. Han hade hittat dem hemma hos min farmor och tänkte väl egentligen slänga allting direkt men gjorde en sista koll. Och glad är jag för det. Eller var åtminstone glad tills idag. I en av lådorna låg nämligen en Milan-pin, en klubbnål som han gav till mig och som är starten på allt. Nålen hade han i sin tur fått av sin pappa när han var liten och vid samma tillfälle hade pappas bror fått en Inter-nål. Ibland har man en jäkla tur.

Från början var jag i ärlighetens namn inte speciellt engagerad. Inte så mycket för att jag inte var intresserad, utan mer på grund av att jag som 11-åring i en liten by i Norrlands inland inte hade tillgång till någon som helst information om laget. Tidningarna skrev på sin höjd om italiensk fotboll i resultattabellerna och varken TV eller radio rapporterade någonting alls om ligan. Det var helt enkelt svårt att vara insatt och engagerad och därför var det den där klubbnålen som var det enda rödsvarta i mitt liv just då.

Två år senare, tog dock engagemanget mer fart. Det var EM och Holland dominerade, mycket tack vare tre spelare vid namn Rijkaard, van Basten och Gullit. Holland vann guldet och tack vare dessa tre spelare kändes det som en seger även för mig. Vid den här tidpunkten var det knappt någon i min närhet som visste vad Milan var. Det var Premier Leauge som gällde och mina kompisar höll på lag som Liverpool, Southhampton och någon stackare kom med Gunnerströja. Men åren gick och sakta började man märka ett litet intresse växa, mer och mer, år efter år. En dag dök Hegerfors upp i rutan i Uno Kryss Due och sedan kom Robban Perlskog med Futbal Mundial. Jag började prenumerera på Vi Tippa som var en för den tiden outtömlig informationskälla och jag började känna att jag hade koll på laget. Runt omkring mig, fick andra också mer koll på ligan. Jag märkte att folk visste vad jag pratade om när jag nämnde spelarnamn. Ingen frågade vilket lags tröja jag hade på mig efter jag 1992 hade köpt min första Milantröja på en turistaffär i Padova. Och diskussionerna kring monstervärvningen av Lentini, 13 miljoner brittiska pund. Herregud, hur kunde en spelare vara värd så mycket?!

Sedan dess har det rullat på. I 26 år har jag alltså mer eller mindre stöttat laget. I lika många år har jag nästan oförskämt öppet stöttat dess president och ägare Berlusconi. Silvio, en halvfascistisk troligen maffiasammankopplad mansgris som ingen vettig människa egentligen kan tycka om. Men, det han gjorde när han 1986 (alltså samma år som mig) tog ett kliv in i AC Milan var att rädda klubben från konkurs och därefter skapa ett lag lika mäktigt som romarriket. Rekordet på att vara obesegrad i 58 raka matcher i ligan. Sebastiano Rossis 929 minuter utan insläppt mål. Köpet av Ballon d’Or-vinnaren Jean-Pierre Papin från Marseille som en grej för att hålla honom från konkurrenterna (han satt rätt mycket på bänken). Dessa och fler saker är fakta som inte skulle varit verklighet utan honom. Därför har jag under alla år blundat med ena ögat och älskat honom med det andra. Så mycket att jag när jag registrerade min första mailadress, inte valde anders@hotmail.com utan berlusconi@hotmail.com (japp, anders var ledigt då). Jag byggde Svegs IBK:S hemsida, lade den på en gratisserver och valde användarnamnet…japp, Berlusconi. Hade det varit idag, hade jag snarare valt berlusconivattene@hotmail.com

Idag, just idag, känns den tiden romantisk, långt borta och nästan helt bortkastad. Det rödsvarta hjärtat har blivit nästan enbart svart då den ledning i form av Silvio Berlusconi och Adriano Galliani har slarvat, ljugit och sålt, inte bara en utan två av de bästa spelarna i världen.

Jag har full förståelse för att ekonomin är ansträngd. Berlusconi åkte på miljardböter för något år sedan, den Italienska ekonomin är generellt sett nere i ett svart hål och det är klart att även guldbyxornas fickor har ett begränsat djup. Det är inte det jag är ledsen över, arg och besviken på. Det jag känner mest är ett svek.

Att sälja Ibrahimovic, en fantastisk spelare som skottat in mål är dumt (även om jag med tanke på lön och ålder kan förstå det). Att sälja Thiago Silva, en av världens absolut bästa försvarare och med en lång karriär framför sig är riktigt jävla dumt. Att sälja båda är helt jävla uselt. Att dessutom sälja de båda för en peng som är så pinsamt låg som 65 miljoner Euro är så dumt att jag inte ens kan försöka förstå. Och som extra krydda, säljs de till Leonardo, en före detta spelare som misslyckades med sitt uppdrag i Milan och sedan pissade på oss genom att gå raka spåret till Inter Merda.

Men, om man nu antar att det finns en ekonomisk anledning bakom affären så har man ändå ljugit och svikit oss supportrar. Tidigare i år, när Thiago Silva var på väg ”räddades” han kvar i klubben av Silvio, varpå flera i hans närhet uttalar att ”det är årets bästa värvning”. De flesta av fansen trodde honom dock inte utan förstod att det var ett försök att skyla över ett misslyckat försök till en försäljning. Men, vi blev ändå glada och sedan ännu gladare när det meddelades att man förlängt kontraktet med honom och höjt lönen. Thiago stannar! Wohoo!

Men, så kom då den här smällen. En riktig jävla smäll. En stjärnsmäll som ser ännu värre ut i ljuset av Pato/Tevez-affären. I januari hade vi chansen att sälja en av ligans mest skadebenägna spelare Il Paperino till just PSG för 310 miljoner. Allt för att finansiera ett köp av Tevez från Manchester City. Affären var klar, innan vår vän Silvo klev in igen, och ”räddade kvar honom”. Där vet vi alla att det var dottern Barbara som spelade huvudrollen och de konspiratoriskt lagda funderar nog en hel del på om om hon inte ligger bakom dagens skandalaffär också?

Nej du Silvio. Jag har försvarat dig i alla lägen, men nu är det nog. Jag säger tack för den här tiden, gör en darttavla med ditt ansikte och säger vattene! Sälj klubben om du behöver pengar till bunga-bunga och din politiska karriär.

Cristiano Ronaldo – mer sponsorskap på Twitter?

I dagarna cirkulerar information från Aitellu om antalet svenskar på Twitter och att vi fortfarande är rätt få. En positiv sak, som åtminstone jag tycker mig märka är dock att det ökar inom sportens värld och att fler och fler aktiva fotboll-, hockey och andra spelare skapar sig ett Twitterkonto. Utomlands är detta betydligt vanligare och jag tycker det är intressant hur olika spelare nyttjar kanalen på olika sätt.

För ganska länge sedan skrev jag ett inlägg om Ganso och hans av Samsung tydligt sponsrade Twitterkonto. Att han sedan twittrar på egen hand utan vidare inblandning från Samsung är tydligt. Och bra tycker jag eftersom det ändå handlar om en slags direkt och nära kommunikation med vänner, fans och andra. Därför hajade jag till en hel del när jag nyss när jag tittar på matchen Milan-Novara såg i flödet att Cristiano Ronaldo, eller CR7 som han kallas (kallar sig), hade gjort mål i det så kallade derbyt mellan Real Madrid och Barcelona. Tror det var @KavehGolestani som var först men tätt efter honom kommer en tweet från Ronaldos eget konto:

För er som inte ser bilder lyder tweeten: ”Cristiano Ronaldo WHAT A SHOT!!! CR7 GOAL ALERT! Real v Barcelona 1:0 (10′) – Presented by PES 2012 say.ly/nsc1hO8”

Helt tydligt är ju att CR7 inte har en mobiltelefon med sig på planen, utan låter någon annan sköta hans konto. Åtminstone under matcher, vilket man kan förstå och i viss mån kan vara smart. Än mer anmärkningsvärt är det dock att målet är presenterat av PES 2012, dvs ett fotbollsspel från Konami. Allt komplett med  en länk som leder till följande YouTube-video:

Helt enkelt en video där Cristiano Ronaldo gör mål, på just Barcelona, i PES 2012. Opersonligt? Ja. Sell-out av CR7? Ja. Smart av Konami? Definitivt!