Pressmeddelandet som SvFF borde ha skickat ut

Hej Karl-Erik Nilsson och övriga på SvFF. Eftersom ni helt klart inte verkar ha kompetens inom området jämställdhet och inte heller verkar ha för avsikt att någonsin erkänna att ni har gjort fel så har jag skrivit ett pressmeddelande till er. Om ni vill får ni använda det helt gratis i oredigerad form. Varsågoda!

Svenska Fotbollförbundet ber om ursäkt. Bot och bättring.

Igår på Fotbollsgalan tog vi, Svenska Fotbollförbundet tillfället i akt och tackade Anders Svensson för sin långa och trofasta karriär i landslaget. Vi ville genom detta agerande visa honom tacksamhet för att han med sina 145 matcher i blågult blivit en ikon inom svensk fotboll, en tacksamhet vi verkligen anser att han förtjänar. Det som vi dock tyvärr måste erkänna är att vi gjorde fel och att Anders inte är den enda vi står i tacksamhetsskuld till. Vårt agerande var helt enkelt ogenomtänkt och oprofessionellt då vi helt förbisåg Therese Sjögran som med sina 182 matcher i landslaget givetvis skulle ha fått samma uppvaktning som Anders.

Vi har här misslyckats kapitalt och även om det inte var ett aktivt och medvetet val att ge en herrspelare en bil och samtidigt inte göra detsamma för en damspelare så skall sådant helt enkelt inte ske. Inte ens omedvetet. Vi har genom denna fadäs insett att vi är en organisation som inte utvecklats i samma tempo som samtiden, och jämställdhetsfrågor är helt tydligt ett område där vi måste förbättra oss.

Förutom att vi vid ett separat tillfälle kommer försöka minimera den skedda skadan och givetvis uppvakta Therese på samma sätt, kommer vi att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Då vi genom vårt agerande visat på vårt tillkortakommande kommer vi att ta extern hjälp för att arbeta med jämställdhet och genusfrågor. Vi behöver denna hjälp av en person med kunskap och utbildning inom dessa frågor för att vi i detta skede inte vill falla i nybörjarfällor av typen “kvinnor kan”. Vi är dessutom medvetna om att arbetet inte skall bygga på kortsiktiga lösningar utan måste vara ett långsiktigt strukturellt arbete för att verkligen göra skillnad i hela organisationen och på sikt förbättra hela fotbollssverige. Vår vision är att fotbollspelare, klubbar och fans skall behandlas lika oavsett kön eller sexuell läggning och vi ber därför återigen om ursäkt för vårt agerande och skall nu se till att göra allt för att det inte upprepas.

Innan detta meddelande publiceras har vi kontaktat Therese Sjögran för att dels be om ursäkt men också för att förklara att vår miss inte var medveten utan helt enkelt en frukt av vår okunskap.

#hejasverige

Vänligen,
Svenska Fotbollförbundet

Följetongen fortsätter – hur mycket är en kund värd?

Idag knallade jag med anledning av gårdagens krångel ner på stan för att teckna nytt abonnemang hos Tele 2. Jag knallade in i butiken och förklarade hela min historia med deras konkurrent 3, och sade att jag var beredd att byta. Inga problem var svaret och säljaren var vänlig nog att påminna om att jag troligen får betala både 3 och eventuellt nytt abonnemang hos Tele 2 under själva uppsägningstiden hos 3. Nåväl, var min första tanke, det kan det vara värt men när jag sedan för säkerhets skull ställde kontrollfrågan om extra kostnader, framkom det att Tele 2 ville ha 99 kronor i startavgift. En avgift som tydligen inte gick att frångå, då säljaren sade att ”den hade du fått även om du hade startat ett helt nytt abonnemang, utan att portera numret.” Det var droppen som fick mig att gå därifrån. Av ren princip. Om Tele 2 inte är redo att slopa en avgift på 99 kronor för att få en kund att gå från en långvarig relation med en konkurrent så är det hål i huvudet. Hade jag varit säljaren, hade jag erbjudit mig att inte bara nolla den avgiften utan även att lösa bindningstiden med 3. Det hade kostat ca 1300 kronor för dem, att få mig som kund och en extremt nöjd kund redan från början. Men, jag vill verkligen klargöra att jag inte hade som krav att Tele 2 skulle betala min avgift till 3 under uppsägninstiden, det var de 99 kronorna som var den principiella droppen.

Nu ikväll, ringde jag Tre för att ändra abonnemangsform. Då jag fortfarande planerar att byta leverantör inom kort så tycker jag det är meningslöst att betala så mycket jag gör och vill därför minimera förlusten. Men, via Mitt 3 kunde jag inte ändra trots att det tydligt står att jag inte har någon bindningstid.

Ringer supporten igen och får veta att jag tydligen har fel information. Mitt abonnemang, detsamma abonnemang som jag avbokade igår, har tydligen aktiverats och det är därför jag inte kan byta. Detta trots att informationen på Mitt 3 säger annorlunda. Vad ska man lita på när man inte kan lita på varken uppgifter som ges via webbtjänsten eller via supporten (som tidigare sagt att abonnemanget ej kommer att aktiveras)?

Jag får därför vänta till i morgon, ringa supporten igen och prata med abonnemangsavdelningen som går hem klockan 18 och försöka lösa problemet.

Efter mer än 6 år kommer mobiloperatören Tre tappa mig som kund

Förtydligande: Om du hittat hit via Google och letar efter missnöjda kunder till 3, bör du läsa hela inlägget innan du skapar dig en uppfattning. Det är uppdaterat i botten.

Jag har varit kund hos mobiloperatören Tre sedan 2004 då de tog mig med storm med sitt erbjudande om videotelefoni. Så här snart 7 år senare kan jag väl erkänna att videosamtalen inte har blivit speciellt många men jag har ändå varit otroligt nöjd med mitt val. Det är egentligen bara vid ett tillfälle som jag haft en dispyt med dem. Det var för ett antal år sedan då min telefon helt enkelt hade ett fabrikationsfel och jag efter tre reparationvändor fick svaret att den enda ”kompensation” de kunde ge var att om jag förlängde mitt abonnemang så kunde jag få en annan modell. Alltså ingen optimal lösning för min del utan en rätt dålig deal, men jag var ändå en så nöjd kund att jag accepterade ”erbjudandet”. I April i år bloggade Jocke Jardenberg om att Tre tar bort 3like Home vilket fick mig att bli lite förbannad. Men, jag stannade ändå kvar som kund trots att det varit ett starkt argument för mig.

Men, dessa saker är sedan länge glömda och relationen har varit mycket bra sedan dess. Den 19:e december blev jag därför glad när jag fick ett samtal från en säljare på Tre som ville ge mig ett erbjudande som endast gick till deras lojala och långvariga kunder. Exakt vad erbjudandet gick ut på vet jag men han nämnde någonting om att om jag förlängde med 9 månader skulle jag bland annat få bättre pris. Eftersom jag vid tillfället för samtalet satt på en buss på väg mot julbord med jobbet sade jag därför till säljaren att jag absolut var intresserad och att jag inte hade några som helst planer på att byta leverantör när min bindningstid går ut nu i vår. På grund av julbordsstressen bad jag honom dock att ringa mig dagen efter för att berätta mer och göra affär.

Nästa dag ringde ingen. Inte dagen efter heller. Och inte dagen efter det. Faktum är att ingen någonsin ringde upp. Jag blev då lite besviken och skrev ett par tweets om situationen. Hittar inte originaltweeten just nu men tack vare TweetBackup har jag själva metadatan:

2011-12-25 21:04:18
I måndags ringde Tre och fråg. om jag ville förlänga
mitt abb. ”Ja, om du ringer i morgon” sade jag. Inget samtal ännu. Är
kund sedan 2004.

2011-12-25 21:05:52
De kommer alltså troligen tappa en mer än 6-år lång
kundrelation pga en slö telefonsäljare. Ping @3swedenpr

Efter någon dag hörde @3swedenPR av sig och efter att på deras begäran ha skickat mina uppgifter så kom ett DM där det stod att säljaren var informerad och skulle höra av sig:

Nu är säljaren informerad om att kontakta dig igen! Hör av dig om vi kan hjälpa till med något annat!

Detta var den 27 december och jag har väntat och väntat. Ingen har hört av sig trots att de lovade. Hittills är deras agerande under all kritik och det var också det som fick mig att logga in på ”Mitt3″ för att se exakt när min binningstid går ut. Jag hade för mig att det var antingen i mars eller maj men ville kolla exakt för att jag nu hade tröttnat. Visade de inte större intresse för en långvarig kund så behövde och förtjänade de troligen inte mig som kund. För att se när jag var tvungen att säga upp abonnemanget för att få ett en så smärtfri övergång som möjligt till annan leverantör loggade jag alltså in och fick då en chock. Tre har helt enkelt förlängt mitt abonnemang med de 9 månaderna utan att ens ha pratat med mig. Ingen kontakt per telefon, mail eller brev har skett mer än det ursprungliga korta telefonsamtalet då jag bad dem återkomma samt ovan nämnda twitterkonversation. Ändå har alltså Tre förlängt mitt abonnemang!

Tre förlänger abonnemang på eget bevåg

Som bilden visar, har de dessutom förlängt det från det datum då min egentliga och ursprungliga bindningstid går ut i mars. På något annat sätt kan i alla fall inte jag tolka att min nuvarande bindningstid är ”9 månader” men går ut först om ett drygt år!

Någon hos 3 har med andra ord tagit det hela i egna händer och signat upp mig på 9 nya månader utan att kontakta mig. Det är ett klockrent fall av negativ avtalsbindning, något som INTE är tillåtet och något som närmast brukar användas av skojarfirmor som säljer katalogtjänster eller usla sökoptimeringstjänster. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att ett stort bolag som Tre använder dessa metoder.

Jag har påtalat detta för @3swedenPR och hoppas att de hittar det här inlägget och återkommer till mig snarast. De får några dagar på sig innan jag drar igång apparaten med Konsumentverket. Och ja, jag skulle mycket väl kunna ringa dem i morgon under kontorstid och fråga vad de håller på med men eftersom jag inte gjort någonting så är det deras förbannade plikt att höra av sig till mig, och inte tvärt om.

Uppdatering 2012-01-11 kl 23:19: Idag svarade @3swedenPR mig på Twitter och sade att jag kunde bryta förlängningen och att jag alltid är välkommen att ringa deras kampanjavdelning.

Tre svarar

I ganska arg ton svarade jag då med att fråga varför jag skulle ringa upp när de är deras säljare som har gjort fel, och passade samtidigt på att länka till detta inlägg.

Efter inte alls lång stund bemötte Johan Wistrand på 3Kundrelationer inlägget (se nedan) och i samma ögonblick ringde en Anders upp mig och bad om ursäkt. Förklaringen enligt honom var att säljaren som kontaktat mig hade slutat i samma veva, och att det fallit mellan stolarna att kontakta mig. Nu var inte det hela världen, utan jag undrade hur han hade hunnit signa upp mig för 9 nya månader men inte hunnit ringa mig och det fick jag ingen riktig förklaring på. Däremot erbjöd Anders mig givetvis att ta bort den nya bindningstiden och låta abonnemanget löpa ut i mars. Dessutom erbjöds jag de sista månaderna fram till dess gratis, dvs ingen månadsavgift så länge jag håller mig inom pottens storlek (399 kr). Ringer jag för mer än det får jag betala överstigande belopp. Det är för mig en skälig och bra ersättning och när jag nu loggar in på Mitt3 ser jag att Anders inte bara tog bort de 9 månaderna utan gjorde mitt abonnemang till fritt redan från nu:


Så i praktiken är jag alltså helt fri att byta operatör från och med idag, någonting jag trots min vrede igår troligen inte kommer att göra. Varför? Jo, för att jag varit nöjd under alla år och jag vet hur mycket kundlojalitet är värd för företag så jag är relativt säker på att de inte kommer tabba sig mer mot mig inom den närmsta tiden.

Cookielagen ett faktum!

Idag strax efter klockan 16 klubbades  propositionen om Lagen för elektroniska kommunikationer genom. En som är glad är IT-minister Anna-Karin Hatt och lagen som  innehåller mängder med förändringar som i grunden kommer från EU-håll, men den del i lagen som i mina ögon är viktigast är hanteringen av cookies. Här kommer några snabba reflektioner innan jag hunnit sätta mig in ända in i grunden i det hela. Och dessutom skrivet i affekt.

I korthet handlar lagen om att man som surfare när klagen slår genom aktivt måste acceptera cookies. För en oinsatt kanske det inte betyder så mycket men faktum är att cookies är för internet som salt är för tjälknöl: det funkar rent teoretiskt men blir totalt oanvändbart i praktiken.

Internetmarknadsföring är en av alla saker som bygger på cookies. Varje annons har minst en cookie kopplad till sig, en cookis som hämtar ANONYM information om surfaren, för att på så sätt bättre kunna leverera rätt annonser till rätt person, möjliggöra mätning av annonsen osv. I framtiden kommer man som surfare att i sämsta fall vara tvungen att acceptera varje separat cookie, vilket betyder att man vid en surfning till någon av kvällstidningarna kommer tvingas klicka okej på 30-40 dialogrutor innan man kan komma åt själva sajten.

Jag tror dock inte detta kommer ske, det finns flera instanser som kommer jobba för att förenkla detta (bl.a. IAB Sverige), men faktum kvarstår att det hela kommer försämra och försvåra möjligheterna för annonsering vilket i slutändan kommer försämra internetupplevelsen för vanliga människor enormt mycket.

På Twitter ställer @CUFStureplan frågan till vår IT-minister Anna-Karin Hatt hur de tänkte och får högst tvivelaktiva svar (gjorde klickbar bild av det hela, länkar till fråga och svar återfinns längst ner i posten):

Jag tycker inte svaret räcker. Lagen är luddigt skriven och kommer leda till tolkningsfrågor. Tänk er scenariot där min mamma laddar hem en ny version av Internet Explorer, där acceptering av cookies är förkryssat redan vid installation. Min mamma kommer aldrig någonsin att ha kunskaper om cookies, vilket gör att hon inte vet att hon accepterat detta. Om jag sedan berättar för henne, och hon misstycker, kommer hon då få rätt i rättslig instans om hon motsätter sig det? Hon accepterade ju aldrig cookies aktivt.

Det finns så mycket att säga om detta, och jag råder er att läsa på och sedan kontakta vår IT-minister direkt och säga vad ni tycker. Ring henne på 08-405 10 00 eller skicka mail till henne via registrator via formuläret här: http://www.sweden.gov.se/sb/d/13481. Tänk på att allt ni skickar diarieförs och blir offentlig handling.

Länkar till Twitterinlägg:
Fråga från @CUFStureplan:
http://twitter.com/#!/CUFStureplan/status/70869001655418880

Svar från @annakarin_hatt:
http://twitter.com/#!/annakarin_hatt/status/70872264735858688
http://twitter.com/#!/annakarin_hatt/status/70872793671147520
http://twitter.com/#!/annakarin_hatt/status/70872942430523392

De nya långsamma onlinemedierna

Sitter på bussen efter ytterligare en dag med kommunikation som minsta gemensamma nämnare. Den sammanfattande reflektionen av dagsverket blir att jag återigen slagits av hur långsamt nya, digitala, interaktiva, sociala eller vad man nu ska kalla dem, medier går framåt. Det som för drygt 10 år sedan marknadsfördes som något revolutionerande och fantastiskt snabbrörligt står i mångt och mycket fortfarande och trampar runt. Visst, tekniken har gått otroligt mycket framåt (och tur är väl det, annars hade vi fortfarande, hemska tanke, haft grå bakgrund och blå länkar) och vi har fått se otroligt många spännande och lysande tjänster födas och dö, men själva tankegångarna, affärsmodellerna, värderingarna och synen på vad, när och hur saker fungerar står i ärligheten namn på nästan samma plats.

Som ett uppenbart exempel kan nämnas bannerklicket, detta mått som ansågs ge lysande möjlighet att i detalj utvärdera interaktion och därmed effekten av en kampanj online. Där står vi fortfarande och tittar på siffror som inte bara är ganska pinsamt låga utan även rätt intetsägande som kampanjutvärderingsmått. Varför, jag frågar varför, är det så? Istället för att förbättra och förändra började det istället pratas om bannerdöden. Men, kära vänner, om bannern var så dålig att den höll på att dö så undrar jag varför företag som McDonald’s, ABB, eller Barilla lagt pengar på en enda banner. Inget av dessa företag har någonsin (i alla fall i vad jag vet) ens försökt sälja något online via ett bannerklick.

Ett annat exempel på stagnation är kunskapen kring investeringarna. Där det sedan Ura-Kaipas tid funnits ganska bra information kring bruttoinvesteringarna för övriga mediediscipliner, får vi när det gäller online antingen gissa eller förlita oss på ett helt galet dåligt system baserat på schabloner. För egen del slutar det oftast med ett skamset ”det är på gång” när kunden frågar.

Det tredje och sista exemplet är räckvidd. Dr Nordlöv har länge försökt etablera tekniska trafikmått som någon form av räckvidd, vilket bara i sig är ganska skrämmande. Samtidigt vill jag inte låta allt för stor skugga falla på honom, KIA eller andra parter då vi faktiskt inte har haft speciellt mycket annat att använda. Nu börjar dock en topplista som sett likadan ut sedan början på decenniet kännas riktigt trött på allvar.

Jag brukar försöka att undvika att belysa problem utan att ha förslag på lösningar men faktum är att jag inte har något ultimat förslag på lösning, delvis för att problemdetaljerna är så många och så olika. Det jag dock vet är att branschen måste samarbeta mer, oftare och bättre. Medieägare, byråer av alla slag, annonsörer och leverantörer. Inte minst måste branschorganisationerna vara delaktiga och driva på från sitt håll. Min erfarenhet är att det tyvärr alltför ofta slutar med politik, antingen på organisations- eller företagsnivå men inte heller sällan på ett personligt plan.

Problem att lösa kommer det alltid att finnas och jag räknar inte med att en så ny mediedisciplin som det här ändå är, ska vara mer eller mindre ”färdig” redan nu. Jag tror inte ens att vi någonsin kommer bli klara men vi kan väl i alla fall försöka komma lite framåt? Om vi fortfarande förlitar oss på unika webbläsare om några år så borde vi skämmas. Jag är redo att ställa upp, antingen som privatperson eller yrkesman, där det behövs. Är jag ensam eller vill du vara med?

Don’t be evil? Njae…

Så kom det då. Det första (i alla fall för mig) fallet där det visar sig att Google inte är Gud och goda. Att samla all kommunikation via Google har aldrig riktigt tilltalat mig eftersom de nyttjar all information till att förbättra sina tjänster. Först kom anpassad annonsering i Gmail, sedan mer och mer personaliserade sökningar via google.com och nu visar det sig alltså att det läcker.

Jag läser alltså på Engadget att Google Voice mails dyker upp i sökresultatet, vilket betyder att man enkelt kan lyssna på till exempel Shanes meddelande till Martha.

googlevoicemail

Oavsett om det är medvetet eller beror på ett maskinellt eller mänskligt fel så är det ett tecken på att man inte bör vara allt för frikostig med att dela saker med Google. Tydligen var detta ett engångsmisstag men det räddar inte situationen. Kan det hända en gång med röstmeddelanden så betyder ju det att det kan hända en gång till med andra saker av ännu mer privat eller hemlig karaktär.

En sak somär relaterad och som slår mig gång på gång (och som egentligen bör behandlas i ett separat inlägg) är att de flesta av de personer i vårt land som är mest on the edge med digitala och sociala medier, i princip älskar allt Google gör samtidigt som de är de som står främst på barrikaderna och slåss mot FRA, övervakning och Bodströmsamhället. Det blir ju ungefär samma sak som att vara nazist och samtidigt gift med en judinna. Googles tjänster är ju nämligen inte gratis, du betalar med din information. Information som du samtidigt vill gömma för staten.

(Låt mig tillägga att jag älskar mycket av det Google gör, jag är bara inte villig att ge dem allt.)