Några av de bästa apparna för Android

Efter några veckor som ägare till en telefon med Android i börjar saker och ting ordna till sig. Mitt beteende har förändrats radikalt, och från att tidigare ha varit en mobilsurfare av rang (via Windows Mobile-lur) är jag nu riktigt top notch. Det har faktiskt gått så långt att jag sällan eller aldrig ens slår igång min laptop när jag kommer hem, utan löser det mesta via mobilen. De gånger jag faktiskt sätter mig med den bärbara i knät är när jag måste ”surfa” på riktigt, eller för att skriva längre texten (som den här). Allt annat löser jag via mobilen och olika appar. Och vad passar då bättre, att jag nu en tid in i mitt Androidliv, ger mina tips på de oumbärliga appar som man inte klarar sig över, samt givetvis en del som man säkerligen klarar sig utan men som gör bussresan, väntetiden i kassakön eller annan dödtid så mycket mer kvalitativ. Jag har delat upp det i MÅSTE och BÖR, där MÅSTE egentligen är de som är oumbärliga för egen del och BÖR de som jag kanske kanske skulle klara mig utan. Här kommer min lista, en del nytta, en del nöje.

MÅSTE

Spotify
Kommentarer egentligen överflödiga. Det enda man kan klaga på är att den ännu inte är uppdaterad och därmed synkad till Facebook som skrivbordsversionen (och iPhones?).

Text-TV
Jag erkänner, jag är en sucker för text-tv. Webben borträknat är det nog det bästa mediet vi har i Sverige och jag förstår inte varför medieinvesteringarna är så små där. allvarligt talat är det här ett måste för mig. Så tack till JDS (samma lirare som skapat SR Player (se nedan))

Allakartor
Det Ted Valenting gjorde för webben har Martin Dahl applicerat på Android. Allakartor är helt enkelt en app som samlar alla Teds kartor (bad, café, camping, flyg, hotell, restaurang och många fler) på ett och samma ställe. Sjukt snabb och det är med hög impfaktor man kan stå på stan och diskutera var man ska äta lunch och på mindre än 10 sek få förslag i närheten, med exakta meteranvisningar via GPS och dessutom recensioner. Helt fantastiskt!

STHLM Traveling (SL)
Oumbärlig för boende i Stockholm. Du kan göra allt du kan tänkas vilja i reseväg. Du behöver inte ens berätta var du står eftersom att du kan välja ”Min position” som avreseplats så tar GPS vid och ser var du befinner dig. Givetvis kan du lägga upp favoriter så du enkelt kan se hur du snabbast tar dig från jobbet till Stureplan efter jobbet på fredagar. Som om inte det vore nog kan du givetvis köpa SMS-biljett direkt via appen också, där sträckan och biljettpris automatiskt räknas ut.

Barcode Scanner
Helt enkelt ett måste för att få en del andra appar att fungera. Se mer nedan under BÖR.

SR Player
bland det första jag letade efter när jag fick min mobil i handen var en app från Sveriges Radio. Tyvärr verkar det som att de totalt glömt bort Android så jag gick bet men hittade efter en stund denna istället, utvecklad av Jesper Svensson (JDS). Så mycket kan jag säga att SR nu inte behöver lägga en enda krona på utveckling, för Jesper har gjort det emsta rätt. Inte nog med att du kan lyssna på liveradio, du kan även hur enkelt som helst lyssna på tidigare program och poddsändningar. vill du, kan du dessutom expoertera för att lyssna på dessa offline. Helt jävla strålande oh det enda som saknas är lite design.

Twitter
Om du inte har twittrat tidigare så har du ingenting att skylla på. Det finns mängder med appar för detta ändamål och efter att ha testat en hel del har jag fastnat någonstans mellan Twitroid och Twitters officiella. Twitroid är lite snabbare och enklare medan Twitters egen har fler funktioner och fungerar bättre med alla Twitters funktioner som listor och profilhanteringar för att nämna några saker. Positivt är också att den senare finns på svenska.

Facebook
Här är det nog bara Facebooks egen app som gäller. Den saknar dock frotfarande en hel del funktioner. Det är t.ex. svårt att se vem som gillar ett inlägg och det känns som att man missar en hel del info jämfört med Facebook på webben. Direktmeddelanden och inbjudningar är en annan sak som man inte kan se direkt, utan endast får en notifiering om, som leder dig in till den mobila versionen via mobilens webbläsare. Här tar jag verkligen emot förslag på bättre appar.

Advanced Task Manager
Tack vare, eller på grund av att Android (till skillnad från iPhone) tillåter multitasking, dvs att du kan köra flera applikationer på samma gång så är det faktiskt ganska lätt hänt att man startar app efter app vilket leder till något segare mobil och dessutom en batterislukning utan desslike. Därför finns appar som ATM. En otrolig fördel är att det medföljer en widget som helt enkelt möjliggör en avstängning av alla applikationer med en fingertryckning.

Sportbladet
Aftonbladet har skapat en separat app för sporten. Den är helt och hållet ämnad för fotboll och då Allsvenskan och Superettan. Välj favoritlag och du får upp en egen flik med nyheter kring detta.

Beelicious
App för del.icio.us. Förutom att fungera på egen hand så integreras den även i många av telefonens andra funktioner. Du kan alltså spara till ditt del.icio.us-konto direkt.

BÖR

Prisjakt
Det här är bland det roligaste jag har sett i appväg. Snabbt sök för att hitta bästa pris på en produkt och tack vare Barcode Scanner (ovan) behöver du i många fall inte ens söka. Det räcker med att scanna av EAN-koden så sker sökningen per automatik.

WordPress
Helt enkelt om bloggtörsten blir för stor. Inte optimalt att blogga via mobilen men om man måste göra det är WordPresspluginen bra, förutsatt att man har en wordpressblog förstås (funkar även med egenhostade bloggar med WP som CMS).

Wapedia
Wikipedia helt enkelt. Fast som app och därmed snabbare än webben.

Yr.no
Bästa väderappen?

Vignette
iPhone har Hipstamatic. För android finns Vignette vilket är den enda appen på min lista som kostar stålar. Drygt 30 spänn om jag inte tar fel men det är värt varenda krona. Finns även som gratisversion, men då är upplösningen på bilderna så dålig att det inte är värt att ens installera. Vad det är, är helt enkelt en kameraapp där du kan välja mängder av olika fotoeffekter, antingen innan du knäpper av eller i efterhand.

Mobile GA for Android
Här kan det hända att jag är ute och cyklar eftersom jag inte testat speciellt många men för att enkelt se statistik från Google Analytics fungerar den här appen bra. De enklaste måtten och funktionerna finns med, så det är inget för mer rigid webbanalys. Men skoj att se en graf över de senaste dagarnas besöksstatistik.

Handcent SMS
En förbättring av SMS-funktionen. Inte bara får du pratbubblorna som i iPhone utan bl.a. en funktion som gör det enkelt att svara på inkommande SMS.

tv.nu
Förr använde jag text-tv till detta, och om det inte räckte så körde jag via webben. Nu slår jag snabbt upp vad som är på TV ikväll via mobilen.

Netcounter
För de som inte kör flat rate kan det vara bra att hålla koll på datatrafiken. Med Netcounter får du det i detalj.

ASTRO File Manager
En filhanterare är ett måste och jag gillar ASTRO bäst. Enkelt och snyggt hittar du filer, appar, bilder och annat innehåll på mobilen.

Så, det var en kort(?) lista om de appar som du måste ha. Förslag och påfyllning emottages tacksamt, och även om det finns förslag på bättre alternativ. Samtliga appar utom Vignette hittar du på Android Market.

De nya långsamma onlinemedierna

Sitter på bussen efter ytterligare en dag med kommunikation som minsta gemensamma nämnare. Den sammanfattande reflektionen av dagsverket blir att jag återigen slagits av hur långsamt nya, digitala, interaktiva, sociala eller vad man nu ska kalla dem, medier går framåt. Det som för drygt 10 år sedan marknadsfördes som något revolutionerande och fantastiskt snabbrörligt står i mångt och mycket fortfarande och trampar runt. Visst, tekniken har gått otroligt mycket framåt (och tur är väl det, annars hade vi fortfarande, hemska tanke, haft grå bakgrund och blå länkar) och vi har fått se otroligt många spännande och lysande tjänster födas och dö, men själva tankegångarna, affärsmodellerna, värderingarna och synen på vad, när och hur saker fungerar står i ärligheten namn på nästan samma plats.

Som ett uppenbart exempel kan nämnas bannerklicket, detta mått som ansågs ge lysande möjlighet att i detalj utvärdera interaktion och därmed effekten av en kampanj online. Där står vi fortfarande och tittar på siffror som inte bara är ganska pinsamt låga utan även rätt intetsägande som kampanjutvärderingsmått. Varför, jag frågar varför, är det så? Istället för att förbättra och förändra började det istället pratas om bannerdöden. Men, kära vänner, om bannern var så dålig att den höll på att dö så undrar jag varför företag som McDonald’s, ABB, eller Barilla lagt pengar på en enda banner. Inget av dessa företag har någonsin (i alla fall i vad jag vet) ens försökt sälja något online via ett bannerklick.

Ett annat exempel på stagnation är kunskapen kring investeringarna. Där det sedan Ura-Kaipas tid funnits ganska bra information kring bruttoinvesteringarna för övriga mediediscipliner, får vi när det gäller online antingen gissa eller förlita oss på ett helt galet dåligt system baserat på schabloner. För egen del slutar det oftast med ett skamset ”det är på gång” när kunden frågar.

Det tredje och sista exemplet är räckvidd. Dr Nordlöv har länge försökt etablera tekniska trafikmått som någon form av räckvidd, vilket bara i sig är ganska skrämmande. Samtidigt vill jag inte låta allt för stor skugga falla på honom, KIA eller andra parter då vi faktiskt inte har haft speciellt mycket annat att använda. Nu börjar dock en topplista som sett likadan ut sedan början på decenniet kännas riktigt trött på allvar.

Jag brukar försöka att undvika att belysa problem utan att ha förslag på lösningar men faktum är att jag inte har något ultimat förslag på lösning, delvis för att problemdetaljerna är så många och så olika. Det jag dock vet är att branschen måste samarbeta mer, oftare och bättre. Medieägare, byråer av alla slag, annonsörer och leverantörer. Inte minst måste branschorganisationerna vara delaktiga och driva på från sitt håll. Min erfarenhet är att det tyvärr alltför ofta slutar med politik, antingen på organisations- eller företagsnivå men inte heller sällan på ett personligt plan.

Problem att lösa kommer det alltid att finnas och jag räknar inte med att en så ny mediedisciplin som det här ändå är, ska vara mer eller mindre ”färdig” redan nu. Jag tror inte ens att vi någonsin kommer bli klara men vi kan väl i alla fall försöka komma lite framåt? Om vi fortfarande förlitar oss på unika webbläsare om några år så borde vi skämmas. Jag är redo att ställa upp, antingen som privatperson eller yrkesman, där det behövs. Är jag ensam eller vill du vara med?

Test av WP-appen till Android och en kort reflektion över Flattr

Sådär, app nedladdad, installerad och klar. Egentligen utan problem. Det bör betyda att jag kan komma igång med skrivandet igen på allvar.

Fick idag även login till Flattr och efter lite snabb hjälp av Christoffer på Flattr så verkar det också funka. Jag inser dock direkt att det ställer lite högre krav på mig som skribent. Utan kvalitet, inga Flattr och då försvinner ju hela syftet.

Uppdaterat: passade på att köra in Facebooks Like-knapp också. Nu är det 360 grader socialt här.

Headweb utnyttjar SJ och vänder folkets nackdel till sin egen fördel

Snö och kyla känns som ett bra recept för ett lyckat trafikkaos i södra Sverige. Under dagen har det bloggats, twittrats för fullt och en som var snabb att vända det hela till sin fördel var Peter Alvarsson på Headweb, som erbjöd gratis film till alla drabbade.

headweb1

Som om inte det var nog imponerande, så var gränserna inte ens fasta. Till exempel så frågade @mariahagglof om det gällde även om man blev försenad 5/2 och 7/2, dvs för två veckor sedan och visst, inga problem! Ännu mer växte Headweb när de på begäran körde samma sak för våra vänner i väst. Medmänsklighet i alla ära, men i grund och botten imponerande marknadsföring som är ovärderlig och fantastiskt billig! ”Ni äger fett” som min 6-åring här hemma skulle säga.

Jag tror att de här senaste och kommande dagarna blir otroligt viktiga för Twitter i Sverige. Det behövs någonting extra för att få Twitter att slå igenom och eftersom vi inte drabbats av inbördeskrig, Tsunamis eller andra tragiska katastrofer av rang, så tror jag att kombinationen OS, Melodifestivalen och nu snökaoset kan bli de saker som gör att stora massan märker av mediets kraft som informationskälla. Den som tror något annat kan kolla in Twinglys Live-feed under nästa Melodifestvalsdeltävling.

Nåväl, om man koncentrerar sig på dagens stora fråga: inställda tåg, bussar och tunnelbanor så räckte det med ett kort besök på T-centralen för att inse hur många som faktiskt har slitit sitt hår de senaste dygnen. På något sätt så är det oacceptabelt att det ska gå så här långt men när det väl skett, så lider jag lite med SJ som inte har haft resurser att ens informera på ett vettigt sätt. Christian Bolstad skriver om @SJ_AB:s sista tweet för veckan och jag kan inte annat än att hålla med om att en helg som denna måste man ha bättre beredskap. För drabbade twittrare måste den glada helghälsningen kännas som en ren käftsmäll och ett ”Fuck you, vi låtsar att vi bryr oss”, speciellt som att både www.sj.se och banverket.se klappade ihop totalt.

Avslutningsvis så vill jag dock säga att jag tror att en aktiv kundtjänst via Twitter varken hade gjort till eller från idag. Det hade definitivt kunnat användas som en kompletterande informationskanal, men med tanke på mängden drabbade hade nog risken varit att inboxen hade svämmats över av frågor och klagomål vilka inte hade hunnit besvaras, och i sin tur antagligen lett till ännu mer frustration av slaget ”varför svarar ni inte när ni finns där?”

Jag hoppas SJ och SL fått sig lite tankeställare om beredskap. Om det här är läget efter två dygns kyla och ett par decimeter snö så undrar jag hur infrastrukturen skulle fungera vid allvarligare tillbud. Det är en jäkla tur kan jag säga, att vi inte har inbördeskrig i det här landet.

s24.se förlorar en hel del på att outsourca

Idag spelade Djurgården sin tredje träningsmatch för säsongen (seger 3-2, yeah!). På grund av sjukdom hade jag inte möjlighet att befinna mig på Skytteholms IP för att se matchen live men jag var hoppfull eftersom jag sett annonser om att matchen skulle sändas på s24.se, Aftonbladets sport-tv-tjänst.

Några minuter efter matchstart registrerade jag mig och köpte matchen via SMS. 49 spänn + 9 kronor i SMS-avgift(?) var i häftigaste laget, det är sällan det är dyrare att se matcher streamat än att se dem på plats, men det fick det vara värt. Det tyckte jag i alla fall i ungefär 30 sekunder, innan jag insåg att  kvaliteten var sämre än någon annan tjänst jag sett. Det flöt på bra utan att hacka, vilket jag får ge en eloge för men när jag körde upp matchen i fullskärmsläge såg man bristerna tydligt.

Jag tog därför några skärmdumpar och mailade supporten för att höra om det verkligen skulle vara så. Jag var glad att det var fotboll och inte hockey jag tittade på för då hade jag inte sett pucken en enda gång. Nu kunde jag åtminstone se bollen (utom vid hörnor och andra snabba fasta situationer).

Mitt brev var kanske inte det trevligaste jag skrivit, men inte heller argt eller på något sätt oförskämt:

– – –

Hej,
då jag pga sjukdom inte kunde ta mig till Skytteholm idag blev jag glad när jag såg annons för att matchen DIF-Gefle sändes via er. Sagt och gjort, en bit in i matchen registrerade jag mig och köpte matchen via SMS. Jag blir dock direkt ganska missnöjd när jag ser vad jag får för mina 58 kr. En videoruta som är som ett YouTube-fönster vilket absolut inte funkar när man ska se sport. När jag sedan kör fullskärmsläge så blir ju saken ännu sämre. Totalt bedrövlig upplösning. Det ser ut som som att någon har ritat i paint.

Är det verkligen alltid så här dålig kvalitet eller är det bara idag? Jag kan ju säga att jag känner mig ganska lurad och att jag faktiskt har kastat bort nästan 60 spänn. Får ut nästan lika mycket att följa matchen via Text-tv eller någon som live-twittrar.

Bifogar 3 screenshots så får ni se. Är det verkligen den här tjänsten ni menar att ni skall leverera? Sparat dem i TIF för att ni inte ska tro att det är någon jpg-komprimering som spökar.

Mvh,
Anders Eriksson

– – –
s24_1

s24_2

s24_3

(Klicka för att se större. Jag har här gjort om bilderna till PNG för att kunna visas, dock med lägsta möjliga komprimering.)

Jag väntade mig inga pengar tillbaka (av erfarenhet vet jag att det är svårt att få det från sådana här tjänster/företag) men jag ville ha svar på om det verkligen var meningen att bilden skulle se ut som något någon hade ritat i paint, och i sådana fall var min följdfråga hur de tror att de skall kunna göra profit på en sådan usel tjänst. Svaret jag fick, besvarade inte någon av frågorna. Det besvarade faktiskt ingenting:

– – –

Hej.

Vi har inte upplevt några problem med sändning eller bildkvalité, men
tycker det är tråkigt att det var så hos dig.

Mvh
S24 Support.

– – –

Vad säger man? Inte en förklaring. Inte ett svar på frågan. Inte ens en ursäkt. Bara ett konstaterande att de tycker att det är tråkigt att det var dålig kvalitet hos mig.

Första tanken var att det är pinsamt dåligt av ett företag som Aftonbladet Hierta AB men när jag såg avsändaradressen visade det sig att den anonyme person som har svarat mig, sitter på ett företag med domänen lius.se. Väl där ser man att det är ett företag som heter Lius Contact Center AB, som alltså sköter supporten för S24. Lius Contact Center finns inte med på allabolag.se men efter lite Google visar det sig att även www.nnu.se pekat till Liius Contact Center, och nnu.se ägs av Nordisk Nummerupplysning i Ljusdal AB. Detta företag finns dock inte heller, utan är enligt allabolag.se ett arbetsställe för Ljus Com AB.

Nåväl, det här blev ett långt inlägg om en sak som egentligen är en struntsak. Jag står inte och faller med 58 spänn men en sak är säker: s24 får ALDRIG mer mig som kund och jag kommer verkligen inte råda någon, inte ens en AIK:are att se någonting hos dem. Twitter och text-tv är ett fullgott alternativ. Och kanske är det så att en usel tjänst har den support man förtjänar?

MTG lägger ner Playahead

På bussen hem från jobbet för några timmar sedan lyssnade jag som vanligt på poddradio. Dagens lurinnehåll var måndagens avsnitt av SR:s ”På Nätet” där Sofia Mirjamsdotter, Mikael Zachrisson och Kristina Höök
diskuterade 00-talet. Diskussionen gled in på likheter mellan nu och då, och jag ställde mig då (för 100:e gången) frågan ”Varför blev just Facebook Facebook? Kunde inte Lunarstorm eller Playahead ha blivit Facebook?” De var ju tidigare ute, på en mogen marknad och med rätt stort antal nationella besökare. Det var därför tragikomiskt att väl hemma få se Carats Herr Andersson (@nilserikjonas)
re-tweeta att just Playahead går i graven.
Så, varför lägger då MTG ner Playahead? Mediebloggen menar att ”Facebook har skördat ännu ett offer” och visst är det väl så att Facebook slutligen var sista spiken i kistan men varför? Jag tror att den resan började för länge sedan. I oktober 2006 när jag registrerade mig var Facebook en betydligt sämre tjänst än både Playahed och Lunarstorm. Jag vågar nästan påstå att även Glife och Stockholmsfinest vid den tidpunkten hade mer att erbjuda mig än Facebook. Det berodde så klart till största del på att jag var ganska ensam på Facebook (Google Wave anyone?) Tiden gick och helt plötsligt var Facebook på allas läppar och jkag letade fram mina gamla oanvända inloggningsuppgifter och följde vågen. Men varför gjorde jag det? Och varför gjorde alla andra det också?
Jag tror att en av anledningarna är att Playahead inte var socialt nog. Du kunde ha dina vänner, du kunde interagera men det var för stelt och framför allt så anpassades tjänsten inte snabbt nog för att behålla medlemmar och besökare. Facebook å andra sidan behövde inte lång tid på sig att ta bort ”is” i statusmeddelandefältet när önskemålet blev högt (och samtidigt som Twitter gjorde sitt intåg).
Det var en av anledningarna och fler kom fram i den undersökning vi genomförde för ungefär ett år sedan kring just communitys och sociala medier. Undrar bara var jag har lagt den…
Hur som helst, en tjänst går i graven och frågan är hur länge Lunarstorm håller ut. Oavsett hur det blir med den saken så har de båda bidragit enormt till utvecklingen och jag är den första att tacka för tiden som var och lägga en ros på graven.

På bussen hem från jobbet för några timmar sedan lyssnade jag som vanligt på poddradio. Dagens lurinnehåll var måndagens avsnitt av SR:s ”På Nätet” där Sofia Mirjamsdotter, Mikael Zachrisson och Kristina Höök diskuterade 00-talet. Diskussionen gled in på likheter mellan nu och då, och jag ställde mig då (för 100:e gången) frågan ”Varför blev just Facebook Facebook? Kunde inte Lunarstorm eller Playahead ha blivit Facebook?” De var ju tidigare ute, på en mogen marknad och med rätt stort antal nationella besökare. Det var därför tragikomiskt att väl hemma få se Carats Herr Andersson re-tweeta att just Playahead går i graven.

Så, varför lägger då MTG ner Playahead? Mediebloggen menar att ”Facebook har skördat ännu ett offer” och visst är det väl så att Facebook slutligen var sista spiken i kistan men varför? Jag tror att den resan började för länge sedan. I oktober 2006 när jag registrerade mig var Facebook en betydligt sämre tjänst än både Playahed och Lunarstorm. Jag vågar nästan påstå att även Glife och Stockholmsfinest vid den tidpunkten hade mer att erbjuda mig än Facebook. Det berodde så klart till största del på att jag var ganska ensam på Facebook (Google Wave anyone?) Tiden gick och helt plötsligt var Facebook på allas läppar och jag letade fram mina gamla oanvända inloggningsuppgifter och följde vågen. Men varför gjorde jag det? Och varför gjorde alla andra det också?

Jag tror att en av anledningarna är att Playahead inte var socialt nog. Du kunde ha dina vänner, du kunde interagera men det var för stelt och framför allt så anpassades tjänsten inte snabbt nog för att behålla medlemmar och besökare. Facebook å andra sidan behövde inte lång tid på sig att ta bort ”is” i statusmeddelandefältet när önskemålet blev högt (och samtidigt som Twitter gjorde sitt intåg).

Det var en av anledningarna och fler kom fram i den undersökning vi genomförde för ungefär ett år sedan kring just communitys och sociala medier. Kanske dags att leta fram den…

Hur som helst, en tjänst går i graven och frågan är hur länge Lunarstorm håller ut. Oavsett hur det blir med den saken så har de båda bidragit enormt till utvecklingen och jag är den första att tacka för tiden som var och lägga en ros på graven.

Jag vill inte dela arena!

Man behöver inte många högskolepoäng för att förstå varför Ninna Engberg i DN tycker att det är en bra idé att stockholmslagen skall dela fotbollsarena. Även om jag bortser från att artikeln i DN är en ren PR-grej från hennes sida så kan jag faktiskt förstå en del av argumenten, som till exempel att det kommer kosta en massa pengar att driva arenorna. Men att klubbarna inte tänker på kostnaderna visar nog bara hur oinsatt hon är i idrottens värld. Att DIF, AIK och Hammarby skulle satsa oerhörda resurser och tid på att fundera ut bra arenaförslag osm alla blir nöjda med utan att ha med en rad om hur finansieringen av både bygge och drift skulle gå till är löjeväckande.
Det som dock fick mig att reagera tillräckligt för att skriva det här inlägget var följande:
”- Med modern ljussättning kan den fås att se ut som en hemmaarena för alla tre lagen. Logerna, där de stora intäkterna finns, kan säljas tre gånger, till lagens sponsorer.”
Kära Ninna, så här är det: antingen har man en hemmaarena eller så har man det inte. Att spela på en arena som kan fås att se ut som en hemmaarena (men alltså i praktiken inte fungerar som det) är inte ett alternativ, varken för supportrar, spelare eller ledning. Vikten av att få känna sig hemma på riktigt är ofantligt stor och det löser man inte med en Potemkinkuliss av ljus. Nästa sak är logerna. Visst det ger stora intäkter med loger men utan att räkna en enda sekund så tror jag mig kunna påstå att sitt- och ståplats drar in betydligt mer pengar varje match än vad logerna gör.
Slutligen kommer så det ständiga argumentet att det fungerar i Göteborg och Milano. Det är samma orter som nämns gång på gång och det börjar bli lite tröttsamt och svagt för att vara det starkaste argumentet. Jag kontrar genom att nämna Liverpool (Everton/Liverpool), London (Arsenal/Chelsea/Tottenham/Fulham/West Ham/etc) och Turin (Juventus/Torino) som exempel på städer där lagen INTE delar arenor och där det fungerar helt utmärkt.
Dagen efter artikeln med Ninna följdes det upp med en artikel där ytterligare personer av vikt(?) uttalar sig emot separata arenor. Återigen en ren propagandaartikel för Stockholm Globe Arenas Fastigheter AB, där både Billy Östh och Ulf Fridebäck (vilka är de som fått uttala sig) sitter i styrelsen.
Avslutningsvis vill jag även kommentera bygget i av Swedbank Arena i Solna och AIK:s motvilja att spela där. Stå på er säger jag. ATt dra med denna arena i statistiken över Stockholmsarenor är bara idiotiskt. Den arenan byggs inte som AIK:s hemmaarena utan som Svensk Nationalarena och är i praktiken alltså helt frikopplad från allt vad Allsvenskan heter.
Jag önskar jag satt inne med en lösning men det gör jag tyvärr inte. Det enda jag vet är att jag vill se mitt älskade DIF spela på en egen arena i första hand och i andra hand på en arena som möjligtvis delas med en klubb men som INTe ligger i Globenområdet.

Man behöver inte många högskolepoäng för att förstå varför Ninna Engberg i DN tycker att det är en bra idé att stockholmslagen skall dela fotbollsarena. Även om jag bortser från att artikeln i DN är en ren PR-grej från hennes sida så kan jag faktiskt förstå en del av argumenten, som till exempel att det kommer kosta en massa pengar att driva arenorna. Men att klubbarna inte tänker på kostnaderna visar nog bara hur oinsatt hon är i idrottens värld. Att DIF, AIK och Hammarby skulle satsa oerhörda resurser och tid på att fundera ut bra arenaförslag osm alla blir nöjda med utan att ha med en rad om hur finansieringen av både bygge och drift skulle gå till är löjeväckande.

Det som dock fick mig att reagera tillräckligt för att skriva det här inlägget var följande:

”- Med modern ljussättning kan den fås att se ut som en hemmaarena för alla tre lagen. Logerna, där de stora intäkterna finns, kan säljas tre gånger, till lagens sponsorer.”

Kära Ninna, så här är det: antingen har man en hemmaarena eller så har man det inte. Att spela på en arena som kan fås att se ut som en hemmaarena (men alltså i praktiken inte fungerar som det) är inte ett alternativ, varken för supportrar, spelare eller ledning. Vikten av att få känna sig hemma på riktigt är ofantligt stor och det löser man inte med en Potemkinkuliss av ljus. Nästa sak är logerna. Visst det ger stora intäkter med loger men utan att räkna en enda sekund så tror jag mig kunna påstå att sitt- och ståplats drar in betydligt mer pengar varje match än vad logerna gör.

Slutligen kommer i artikeln så det ständiga argumentet att det fungerar i Göteborg och Milano. Det är samma orter som nämns gång på gång och det börjar bli lite tröttsamt och svagt för att vara det starkaste argumentet. Jag kontrar genom att nämna Liverpool (Everton/Liverpool), London (Arsenal/Chelsea/Tottenham/Fulham/West Ham/etc) och Turin (Juventus/Torino) som exempel på städer där lagen INTE delar arenor och där det fungerar helt utmärkt.

Dagen efter artikeln med Ninna följdes det upp med ytterligare en artikel där ytterligare personer av vikt(?) uttalar sig emot separata arenor. Återigen en ren propagandaartikel för Stockholm Globe Arenas Fastigheter AB, där både Billy Östh och Ulf Fridebäck (vilka är de som fått uttala sig) sitter i styrelsen.

Avslutningsvis vill jag även kommentera bygget i av Swedbank Arena i Solna och AIK:s motvilja att spela där. Stå på er säger jag. ATt dra med denna arena i statistiken över Stockholmsarenor är bara idiotiskt. Den arenan byggs inte som AIK:s hemmaarena utan som Svensk Nationalarena och är i praktiken alltså helt frikopplad från allt vad Allsvenskan heter.

Jag önskar jag satt inne med en lösning men det gör jag tyvärr inte. Det enda jag vet är att jag vill se mitt älskade DIF spela på en egen arena i första hand och i andra hand på en arena som möjligtvis delas med en klubb men som INTe ligger i Globenområdet.

Nu blir det brasilianskt för hela slanten!

Allvarligt?! Här har jag i alla år köpt enbart svenskt griskött av den enkla anledningen att jag vill stötta svenska bönder. Så visar det sig att de inte är ett dugg bättre än utländska bönder! Jag har alltså betalat 179:-/kg för svensk fläskfilé istället för 69:-/kg för dansk, och dessutom fått SÄMRE behandlat kött. Är det okej om jag skickar faktura på mellanskillnaden till dig Lars Hultström?